Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roland Svensson: Utskärgård. Några bilder från Stora Nassa - Vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roland Svensson
Vintern.
Det är senvinter, snön har börjat smälta av landen, men ännu
håller isen stånd mot dagsmejans angrepp. Så långt ögat ser, är
havet täckt av is. Jag skidar ut till Tistronskären som en
träningstur, för jag har Storskärgårn i hågen. Jag beslutar att gå ut i natt
klockan 4. Det gäller att komma över Norrfjärden och
Nassafjär-den innan dagsmejan börjar. I aftonbönen inflikas en begäran om
stark köld. Skidkälken vallas och synas, packningen stuvas. Kaffe,
te, socker, hårt bröd, fläsk, potatis, gula ärter, buljongtärningar,
kex, torrmjölk, brännvin, tändstickor, ombyten, kompass,
sovsäck, kikare, 20 kilo målargrejor, jämnt lass.
Klockan är fyra, och vandringen börjar. Byn ligger gömd av
mörker, och fjärdens vita vidd vidgas horisontföst, när jag envist
stretar mot den släckta fyren. Min dådlust krymper inför den
isiga tystnaden. Det är kapplöpning med soluppgången, vi skola
mötas en sjömil väster om Korpharan. Genom breda bälten av
sättis når jag mödosamt östra Vitharan klockan 6.10. Den bleka
vintersolen har stigit över utskärgårdarnas låga silhuetter. Mina
trötta och darriga ben kräva både mat och vila. Med kikarn
undersöker jag de fem sjömil, som skilja mig från det efterlängtade
målet. Isen ser dålig ut, svarta brunnar och vattenfyllda råkar,
stora områden med grå is. Med motvilja kryper jag in i selen och
lägger mina ögon i Korpharsbrantens avlägsna klippavsatser. Jag
blir våt utifrån och inifrån men nalkas mitt mål med myrans
seghet. Klockan 9 angör jag skärgårn mellan Utterkobben och
Korpharan, med tillfredsställelse struntar jag i kända och okända
grundflack. En suggestiv värld av snö, is och tystnad hälsar mig
välkommen. — Under hemlandet är det lä och solvarmt, jag klär
av mig och badar i isvattnet. Torra kläder, kaffe, en pipa rök. Jag
skuile fåfängt söka en tillräckligt stor sten att lyfta på rak arm.
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
