Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Skolan och landskapet. Tal i Karolinska läroverket i Örebro den 26 maj 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Attorps
nytt blod på skolgård ocli i korridorer. Man får en tillförsikt att
den alltid ska födas på nytt, som skogen och slätten. En skola,
liksom ett landskap, lever med ett så långt liv.
Här gäller, som sagt, en särskild sorts tideräkning för den som
kommer tillbaka. Ni, som nu är gymnasister, ni ska vara med om
hur det går en stund, en liten stund, ett litet, litet ögonblick; och
så sitter ni här på en Studenternas dag, och då är ni femti år,
sexti år. Då kommer det att vara en ny rektor här. Men bakom
denne rektor kommer ni att se er egen, den som ni nu har, och
han kommer att vara mer närvarande än den som ni hör tala. Ni
kommer att berätta legender om honom, som vi berättar om vår.
Bakom lärarna kommer ni att se era gamla lärare, och de kommer
att vara mer levande än några som en kamera förmår upptäcka.
Jag tror inte ni kommer att tycka att det är särskilt vemodigt, jag
tror ni kommer att erfara, som vi, en trygghet. För det är först då
som ni fått ert riktiga skolschema uppspikat, Närkesslättens och
Karolinska läroverkets schema, schemat om mognad, den
enskildes utslocknande men det helas eviga återkomst. Och när ni ser
1980-talets eller 1990-talets gymnasister sitta där nere, kommer
ni att känna som vi känner i dag och för all del också kan säga,
med Hjalmar Bergmans ord: Ungdom, älskade ungdom.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
