Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Malm: Kraftverksbygge 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstått, »Fosfaten» i Porjus nedlades, och Harsprångsstationen
saknade tills vidare berättigande.
En parentes: det fanns väl även andra orsaker, men jag skriver
som den lekman jag som arkitekt i detta avseende är. Må
specialteknikerna le! Som elev i Porjus 1920 murade jag i alla fall
polisstationens skorsten färdig till midsommarglädjen.
Staten fick med åtskilliga millioner inlösa den primitiva
privatbebyggelsen. Dess egen stod kvar, till synes onyttig. Till all lycka
ruttnar hus i den kallare delen av vårt land med en långsamhet
som vi i hög grad skulle komma att välsigna, när under nästa
efterkrigstid ett nytt Harsprångsbvgge skulle börja. Norrbottens
järnverk hade kommit till stånd och var alltjämt i tillväxt,
porjuskraften räckte ej, och Mellansverige ropade på mer kraft.
År 1945 började det nya Harsprångsbyggets preludier på
byggnadsplatsen. Efter förundersökningar på området talade alla
ekonomiska skäl för att det nya verket skulle flyttas ett par kilometer
närmare Njåmmelsaskam, omkring 600 meter ovanför det sköna
fallets krön. Dammbyggnadstekniken hade gått framåt. 1918 års
idé om en hög betongdamm, så elegant bland amerikanska canjons
och i franska klyftor där floden flyter fram djupt nere på botten,
övergavs. Enligt svensk metod med de speciella förutsättningar
våra ganska flacka älvdalar har, beslöts en »stenfyllnadsdamm»
tvärs över älven, en bredbottnad damm av fyllnadsmaterial med
en fjädrande, tunn betongkärna i mitten, stående som en 40 meter
hög fjäder på fast betongtröskel på älvbottenberget och med ett
tätande skikt av stampad lera uppströms. Fyllnadsmaterialet skulle
bli alla sprängstensmassorna från underjorden: från den 2 900
meter långa avloppstunneln, från den underjordiska maskinsalen och
den tillhörande transformatorsalen och från andra
sprängningsarbeten. Allt som allt ligger nu 1 600 000 kubikmeter sten i dammen.
Tillgången från underjorden är balanserad mot efterfrågan ovan
jord, en viktig faktor i företagets ekonomi.
Om vi hade byggt en betongdamm, otvivelaktigt elegant som
konstruktion, hade av alla dessa stenmassor endast en bråkdel gått
åt till betong i dammen. Resten hade legat här och var i terrängen
som jättetippar, sterila och förstörande. Det tar många tiotal år,
innan det blir spår av växtlighet på sådant. Tills vidare står de 40
meter höga sprängstensytorna på dammen som en hög rödaktig
skärm onekligen ganska rått mot den omgivande vildnaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
