Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Malm: Kraftverksbygge 1950
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varifrån allt material skall sänkas ned till maskinsalen i
kraftverket. Vi går in genom den lägre flygelbyggnaden under balkongens
smidesjärngaller med ett flytande ytmönster av springande harar —
en med glädje fångad möjlighet att göra smide som gott hantverk i
stället för senare års rör och pinnar.
En trappa upp ligger receptionsrummet, där besökaren genom
fönstren får utblick mot damm och fors och i lyckliga fall anar
Njåmmelsaskam med fallnacksskummet. På innerväggen har den
från Stockholms Stadshus kände, nu 75-årige bildhuggaren Gustaf
Sandberg gjort en glad stuckrelief med arbetsmoment från
tunneldrivningen. Fondväggen visar kraftverkets huvuddrag.
Möjligen får vi te från pentryt intill. Men sedan bär det 65
meter ner i underjorden till maskinsalen, där den första maskinen
börjar rotera den 1 mars i år. Med alla maskiner i gång beräknas
stationen stå färdig sommaren 1952.
Maskinsalen har blivit ett ståtligt rum — tack vare sina tekniska
förutsättningar. Väggarna är rödaktigt urberg mellan ljusputsade
traverspelare och upptill inramade av traversbalken, 2,10 meter
hög, och det sprutputsade valvtaket med molnig struktur. Golvet, det
sista som göres, är tänkt som mönster av våra svenska marmorarter.
Men det röda berget får ej deprimera en maskinist som måste
tillbringa sitt 8-timmarsskift där nere. Därför har putsade
skärmväggar till över manshöjd byggts mellan pelarna och belysningen
blir riklig. Dessutom har den tjänstgörande sitt tusculum i
kontrollrummet med ett amerikanskt »ägglådetak» där man endast ser
ovanifrån belysta lameller. Vinkelrätt mot maskinsalen ligger den
nästan lika stora transformatorsalen givetvis uppdelad i celler för
att förebygga eventuella oljebrandskatastrofer.
Under alla dessa lokaler finns en underjord, kraftgivande,
bullrande, rinnande. Ett konglomerat av spiraler, turbiner och tunnlar
så komplicerat, att det ej här lönar sig att skildra. Vi går i stället
genom den lilla personaltunneln från maskinsalen till ett hisschakt
mitt under huvuddammen och kommer hastigt upp till
dammkrönet. Här står vi på det plan, som färdigställt blir den nya vägen
från Jokkmokk till Porjus och avlastar den nuvarande
kombinerade lands- och järnvägsbron vid Långselet från landsvägstrafiken.
Utsikten från dammen ger en vid aspekt ej bara över det snart
avslutade bygget med dammsjön uppströms, som ger en mildare
miljö än det forsande vattnets för dem som här genom sitt yrke
måste bo i en karg trakt. De hör endast på avstånd ett mjukt fors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
