Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erosionen. I våra floders vatten ger sig vår- och höstbruket på fälten
tillkänna därigenom att slamhalten hastigt springer upp till höga
värden vid regn. Sommartid är marken mera bunden avväxttäcket.
Om detta skadas mera allvarligt, till exempel vid skogsskövling
eller vid för stark betning kan fruktansvärda återverkningar på den
lösa jorden uppkomma. En onormalt stark erosion sätter in och
för bort markens betydelsefulla ytskikt eller skär ut djupa raviner
i brinkarna. De eroderande krafterna går till samfälld attack med
ödeläggande resultat.
Visst saknade vi kanoterna på våra färder längs Fyrisån men
kanske ändå vårt improviserade och omväxlande färdesätt kom
att ge oss en betydligt rikare och mer mångskiftande bild av ån
och dess landskap än ett indianromantiskt framglidande mellan
vassarna kunde givit. Förresten skulle vi inte kommit fram med
några flytetyg. Ovanför Vattholma var ån knappast mer än en
rännil som flöt fram mellan strandängarnas tuvor, och i den ståtliga
fåran som Fyris grävt nedanför Ulva kunde man knappast se
vattnet för växtlighetens skull.
Vi ångrade emellertid inte alls att botanistens råd hade fått gälla.
Vi var linneanska. Botanisten får berätta:
Att vattnet i Fyris och marken vid stränderna är näringsrika
märker man på den frodiga vegetationen. Den gula näckrosen
täcker vattenytan på långa sträckor. Vassarna står höga och
hindrande för strömmen. Säven eller kolvassen växer i mörka,
kompakta bestånd och blomvassen ser vi snart sagt överallt, där den
står samman med stor och frodig igelknopp och pilblad.
Den giftiga sprängörten reser sig ståtlig i stranden med sina
uppblåsta bladslidor. Nate och vattensenap bildar mattor här och var,
och vattenstäkran står som en vit blomsky speglande sig i
strandkanten. Vattnet är uppfyllt av grönska.
Så får vi syn på en graciös slinga av vattenpest och tankarna
kanske kan komma in på vårt ofta underliga sätt att betrakta
naturen. Vattenpest — det låter förfärligt. Tanken förs till
stinkande och livsfientliga organismer, som förgiftar det härliga, friska
vattnet. Växten i fråga har i själva verket rakt motsatt verkan. De
eleganta slingorna med sina kransställda och livligt mörkgröna
blad renar vattnet. När solen skiner på de gröna mattorna bubblar
syret fram ur bladen. Men hur fick växten då sitt namn? När den
kom till Sverige — de första exemplaren kom hit 1872 — spred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
