Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fuktängen står jättegröet högt och tätt, och i kanten av det täta
gräset ner mot vattnet lyser sjöranunkelns stora, blänkgula
blommor. För oss är den bilden vid näringsrika sjöar och vattendrag så
naturlig, att vi knappast tänker på att den är relativt ung. Vid
1800-talets stora omvälvning av jordbruket, när vallodlingen började,
försökte man också förbättra de naturliga ängarna. Från öster
infördes då jättegröet och man knöt stora förhoppningar till detta nya
fodergräs. Men medan jättegröet koloniserade de blöta markerna
kom denna form av ängsskötsel ur bruk, och jättegräset lever nu
endast kvar i förvildad form.
Ingen kan väl underlåta att anlägga historiska perspektiv på
Fyrisådalens flora, när man på våren ser de blommande
kungsängsliljorna. Från sina ursprungliga växtplatser på
översvämningsmarkerna vid de sydryska floderna har daamblomman, som Olof
Rudbeck kallade den för dess schackrutemönsters skull, planterats
in på många håll i Mellaneuropa. Den odlades i barocktidens
trädgårdar i Sverige och genom Olof Rudbecks Hortus botanicus och
Deliciae Vallis Iacobaee vet vi, att den fanns i trädgårdarna i
Uppsala och Ulriksdal, det gamla Jacobsdal, på 1660-talet. Från
trädgården i Uppsala vandrade den ut på ängarna söder om staden
och hittades där för första gången våren 1742 eller 1743 av Linnés
vän och lärjunge greve S. C. Bielke. Den har sedan spritt sig dels
genom egen kraft, dels genom utplanteringar utmed hela Fyrisån
och har nu vuxit så samman med den uppländska naturen att den
räknas som landskapets blomma och har fått sitt svenska namn
efter den först kända och alltjämt största förekomsten som vild växt
på Kungsängen vid Uppsala.
En åsktung julidag vandrade vi utmed stranden vid Getsvad ner
mot Uppsala. Korna betade förstrött på slänten ner mot ån,
masade sig sakta fram på terrass-stigarna och stod i skuggan under
alarna med frambenen i vattnet. En kraftig ardenner stod silhuett
mot molnen och klippte oroligt med öronen efter åskmullret som
kom rullande längs horisonten i norr. Solen glittrade över slottet
och domkyrkans torn. De syntes upplyfta som i en hägring
hängande över den flacka slätten. Vi tittade på insekterna:
Över Fyris vatten svävar de skimrande, fantastiska sländorna.
Trollsländan far på sin blixtsnabba jakt. Den kan stå stilla i luften,
ja till och med backa. Ibland skjuter den i väg i en störtdykning
med en fart som skulle imponera på en stridsflygare. Här uppe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
