Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyris. Ett vattendrag och dess landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Går vi ännu längre tillbaka i tiden, då inte heller Kvarnfallet hindrade
båtfärden uppför ådalen låg marknadsplatserna högre upp. De
flyttades alltså söderut nerför ån i samma mån som
landhöjningen åstadkom nya spärrar.
Härmed är naturligtvis ingalunda förnekat, att det också
tarvades och fanns viktiga marknader i inlandet, dit dess talrika och
burgna befolkning lättare kunde komma och dit även långväga
köpmän var angelägna att ta sig fram trots besväret att forsla varor
och båtar förbi en eller flera mötande forsar. I alldeles särskild
grad hävdade sig sådana inre mötesplatser, när köpenskapen inte
var det viktigaste ändamålet utan endast nästlat sig in vid sidan
av uppgifter av judiciell, politisk och religiös natur. Skall man göra
en resa, vill man ju gärna uträtta flera ärenden på en gång.
Starkare än den naturkraft, som landhöjningen var, verkade
också den envisa traditionsbundenhet, som nu en gång
kännetecknar den mänskliga naturen ej minst när religiösa förhållanden
spelar in. Gamla Uppsala måtte mycket tidigt ha blivit en religiös
samlingspunkt av hög rang. Annorlunda än som segt vidmakthållet
arv från en mycket avlägsen tid — stenålderns slut eller
bronsåldern— kan vi nämligen knappast förklara det märkliga
förhållandet, att man i Gamla Uppsala ännu på 1080-talet, under Blot-Svens
kortvariga regemente, upprätthöll seden att offra människor och
djur, vilkas kroppar hängdes upp i den heliga lunden. Att denna
plats var den religiösa samlingspunkten för uppsvearna tycks ha
varit en så given sak, att man vid det slutliga religionsskiftet inte
tvekade att dit förlägga biskopssätet.
Så skedde, ehuru där icke fanns och säkerligen aldrig funnits
någon mer talrik, stadsliknande bosättning. En sådan hade man
däremot sedan tiohundratalet strax nedanför i Aros. Bevarade
brev visar, att prästerskapet mycket snart ivrade för en flyttning av
biskopssätet, men det dröjde fram till 1270-talet, innan också de
världsliga myndigheterna givit efter och flyttningen kunde
förverkligas. Här uppväxte då det nya Uppsala.
Men allmogens vanor var segare. Ännu under Gustav Vasas
senare regeringsår strömmade folk vid ersmässotid, i
blomstermånaden, till Gamla Uppsala så talrikt, att det katolska prästerskapet i
högtidlig procession bar dit helgonkonungens skrin. Till och med
kungen själv red ofta dit med rikets råd för viktiga tal och
förhandlingar med Upplands allmoge och med utsända
representanter för allmogen i flera andra landskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
