Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Norr om Sulitälma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag Hammarskjöld
innanför Bodö. Som alpina vaktposter på vardera sidan om denna
led reser sig Sulitälma och Ålmallojökeln på ett avstånd av blott
3—4 mil från Staloluokta.
Två enkla dagsmarscher med övernattning ungefär halvvägs i
Turistföreningens stuga vid Sårjåsjaure för längs Sårjåsleden ned
till Västerhavet från de svensk-norska gränsfjällens isvärld. Leden
prövas numera rätt ofta, men de eggande utsikterna in mot
massiven i norr och söder har tydligen sällan lockat till ens rätt
blygsamma avsteg från den rätta vägen. Naturvetenskapsmännen har varit
pionjärer. Av generalstabskartans stora brister att döma tog
visserligen kartograferna under 80-talet mycket lätt på sin uppgift — det
förefaller tveksamt om de ens följt själva leden i hela dess
sträckning — men 1898 gör geologen Westman mätningar av jöklarna,
som är avgörande för vår kännedom om området. Främsta äran av
dess utforskande tillkommer dock botanisterna. Särskilt har Sten
Selander växtgeografiskt kartlagt stora delar av dessa trakter;
resultaten redovisades förra året i hans även för lekmannen mycket
givande doktorsavhandling. Symptomatiskt för den brist på
intresse för området, som eljest tycks ha förelegat, är att
Turistföreningens handbok »Fjällturer i Norra Lappland» nästan ingenting
har att säga om nordsidan av Sulitälma och snarast avråder från
försök att nå Ålmallo, tydligen av brist på upplysningar och
erfarenhetsmaterial som kunnat tjäna till ledning.
Men okänt land har det okändas lockelse. Med en tigande
resehandbok och notoriskt felaktiga kartor kan även fjällflanören
intala sig, att han gör litet nytta, om han under sina strövtåg försöker
bilda sig en mening om hur vandringslederna bör läggas, var
jokkarna lämpligen kan vadas, och vilka bestigningsmöjligheter som
står till buds. Med sådana tankar i sinnet var det, som vi, några
kamrater, tog Sårjåsstugan till bas för turer norr om Sulitälma en
soldränkt julivecka förra sommaren. Resultaten av denna
rekognoscering på lek kan redovisas i en kartskiss och några bilder.
Kartskissen ansluter sig i väsentliga delar till den som på sin tid
publicerades av Westman. Bilderna har utvalts främst för att ge ett
intryck av vad som skiljer Sulitälma och Ålmallo från de andra
högfjällen i Lappland.
Vi fann, att Sårjåsjaurestugan var en utmärkt replipunkt för
turer inom området. Den ligger lättillgänglig från Staloluokta, vid
fallhuvudet till Stalokdalen. Från den långa sandstranden utanför
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
