Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dag Hammarskjöld: Norr om Sulitälma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om Sulitälma
dörren har man en befriande utsikt över sjön mot de isiga fjällen i
väster. Men bordet står inte dukat. Vägen söderut till Sulitälma
måste gå över eller runt Staddatjåkko och sjösystemet på andra
sidan detta fjäll. Och vägen norrut, upp på Ålmallo, spärras av
Stalok, som är både strid och vattenrik och som det därför kan
vara besvärligt att komma över inom rimlig distans från stugan. I
intetdera fallet är svårigheterna dock sådana, att de motiverar att
man väljer en annan bas för färder i området. En vansklighet av
allvarligare slag bereder på sitt sätt de ansenliga avstånden, som i
varje fall vid kvalificerade turer på Sulitälma gör det tillrådligt att
ta med tält och tillfälligt slå läger i närheten av kammen. Det finns
gott om utmärkta tältplatser på bortre stranden av nedre
Stadda-jaure, 7—8 kilometers vandring från stugan.
Starkast var kanske vår nyfikenhet på Ålmallo. Vad var
sanningen bakom generalstabskartans bild av en väldig iskalott med
8—9 kilometers diagonal? Och vad täckte den gamla frasen:
»Sveriges största jökel»? Enligt aktuellare uppgifter skulle det ju endast
vara fråga om en grupp smärre jöklar förbundna med snöband.
Från stranden utanför stugan såg man en kort men ganska hög
fjällkam, som tydligen sköt upp ur jökeln, och från Staddatjåkko
söder om Sårjåsjaüre framträdde jökeln själv såsom en lång isrygg,
som på en höjd av omkring 1 300 meter löpte kanske någon
halvmil österut från denna kam. Bredden av jökelns sydsluttning var
svårbedömd, då dess nedre del doldes av moräner och lågfjäll.
En tur till Ålmallo förutsätter, som sagt, att man tar sig över
Stalok. Vid de vattenförhållanden, som rådde vid vårt besök — efter
en rätt lång värmeperiod utan regn — visade sig detta möjligt redan
i det lugnvatten, som möter någon kilometer öster om stugan,
nedanför fallen från Sårjåsjaüre. Långa grusrevlar i strömriktningen
förde ut i djupfåran, som var rätt strid men endast på ett par, tre
meters bredd så djup, att man behövde se upp. Ytterligare några
hundra meter nedåt strömmen, där jokken pressas samman i en
kanjonartad ravin, låg eljest ännu i slutet av juli kraftiga
snöbryggor kvar. En tredje, säkrare passage erbjuder olika vadställen
omedelbart före jokkens utflöde i Kappaluoppal — ungefär en
halvmil nedanför stugan — där fjällabben gör sina störtdykningar och
kärrsnäppan drillar över vida strandhedar.
Från det första vadet är det bäst att följa norra jokkstranden
tillbaka. Vägen går i branten mot vattenfallen i en överväldigande rik
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
