Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENNART VON POST
till hinsidan Östersjön växte ek, lind, alm, ask, lönn och
hassel ymnigare i Svealand än någonstädes för närvarande
inom Sveriges gränser. Stenålderns och bronsålderns
Närkes-bönder plöjde tegar med den fetaste lövskogsmylla och sådde
sin säd under ett klimat, lika skördedrivande som det
nutida i Skåne, Danmark och Nordtyskland.
När den stora landisens kant på sin reträtt norrut nådde
Närke, var istidsklimatet allaredan tillända. Redan då hade
den arktiska tundran, som i södra Sverige varit det första
utvecklingsstadiet hos det från nedisningen befriade landet,
blivit skogklädd, och redan då hade den anryckande
värme-tidsskogens förtrupper, hassellunden och almskogen, börjat
erövra polarvidenas och fjällsippans forna marker. Ett enda
fynd av dessa den lyktande istidens sydsvenska
karaktärsväxter är känt inom Närke, nämligen i bottensanden till
Mo-sjöinossen väster om Laxå, ett par kilometer från gränsen
mot Västergötland. Under det avsmältningsskede, som följde,
när iskanten passerat denna trakt, var tallskog med
underordnad björk den vegetationstyp, som ryckte in i den
vikande isens spår, och mycket snart vunno även hasseln och
almen, kanske eken, burskap i Närkes flora. Men alen,
linden och granen saknades ännu. I deras ställe kunna vi
notera ett numera försvunnet trädslag, nämligen havtornet
(Hippophaé rhamnoides). Denna buske linnes nu inom södra
och mellersta Sverige endast i vissa delar av Östersjöns
yttersta kustband. Där ger landhöjningen ständigt ny mark,
på vilken havtornet vandrar ned före de egentliga
skogsträden. Men det undantränges hastigt av dessa. Så var
förhållandet också i Närke och de flesta andra delar av Sverige,
när den första skogen invandrade. Havtornet hade där en
kort frist, under vilken det som storskogens påpassliga
förelöpare tog den nya marken i besittning. Men det
förkvävdes, så snart sluten skog hann bildas.
Huru kunna vi nu för denna avlägsna tid så pass noga
angiva skogens sammansättning? Detta har blivit oss
möjligt tack vare »pollenanalysen» — ett för femton år sedan
infört forskningsmedel — som för oss öppnat det outtöm-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
