Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLSKRONA ORLO GSSTAT I O N
D. F. Kfillman foto.
Det ena »banhuvudet» å Repslagarebanan på Lindholmen, fullbordad 1696. Här
tillverkades förr allt tågvirke för flottans behov.
Örlogsstationen har i de flesta avseenden tryckt en
säregen prägel på hela samhället. Till och med i
Karlskrona-hornas språk märker man det tydligt. Även ute på
landsbygden möter man dialekter eller rättare sagt nyanser av
Blekingedialekten, men allra skarpast skiljer sig
Karlskronamålet -— björkholmskan som den brukar kallas — från de
övriga, icke blott genom sina speciella diftongljud utan även
genom sin ordlista, som är starkt späckad med sjötermer och
sjömansuttryck. En Karlskronapojke springer aldrig, han
»länsar», i de små gårdarna använder man i mörkret aldrig lyktor
utan »lanternor», ingen hustru har sett sin man slå korsben,
när han kommer sent hem; har hon sett något, så nog var
det »kryssben» gubben råkade slå.
Uet gläder också ett gammalt sjömanshjärta att se,
hurusom i de allra flesta fall de unga fröknarna i butikerna, när
de slå in ett paket, med van hand slå råbandsknop på
segelgarnet, tydligen hysande samma förakt för »käringknopen»
som vaije rättskaffens sjöman.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
