- Project Runeberg -  Stora teatern i Göteborg 1893-1929 /
139

(1929) [MARC] Author: Axel Fromell - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jade med sin gamla bravurroll i Tatlows hemlighet. Därefter kom
den första nyheten under sejouren, ett italienskt lustspel, på
svenska Kronans kaka, skildrande en stackars tjänstemans
vedermödor, och däri det bjöds på två alternerande och lika
intressanta rollbesättningar. I Bröllopet på Ulvåsa hade fru
Lindberg nu sitt I50:de framträdande som Sigrid den fagra.
Lindberg bjöd vidare på en hel del stor konst: Brand, som aldrig
förut i sin helhet spelats i
Göteborg : hr och fru Lindberg
voro Brand och Agnes, Dumas’

Damernas vän och Hauptmanns
Hannele med Lina Sandell, —

Constance Sjöberg gjorde
också denna roll, »erkännansvärt
arbete», — de Wahls För
tidigt, där Axel Hultman hade
en av sina första, mer
uppmärksammade roller, Sardous
Fedora, Ibsens Gengångare och
Per Gynt, denna senare med
stor orkester under ledning av
dr Karl Valentin, samt
Klädeshandlaren och hans måg,
där Lindberg värdigt gick i
Almlöfs fotspår.

Lindens operaturné hade två föreställningar, varvid
Leon-cavallos Pajazzo presenterades i Göteborg. Rudolf Sellman
var den förste göteborgske Canio, fru Dagmar Bosse-Sterky var
Nedda och August Svensson Tonio. Hjalmar Meissner
dirigerade och minns säkert denna Pajazzos Göteborgspremiär. Det
hände nämligen en malheur med belysningen över hans piano —
herrar dirigenter sutto den tiden bakom pianot och ledde
orkestern samt spelade själva oftast med på pianot — och det blev ett
plötsligt och djupt mörker över dirigentens partitur. Men denne
var med även på de noterna: han spelade på i mörkret en
lång stund, till dess ljusfrågan blev ordnad. Och Pajazzo var
räddad!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:37:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stgbg/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free