Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trumf, sin »braksuccés» från Djurgårdsteatern i Stockholm,
Feydeaus Spökhotellet. Och med den tog han riktigt hem
spelet, något som även blev förhållandet med Bissons
Generaldirektören och Sudermanns Undangömd lycka, bägge med
gästspel av Julia Håkansson och Tore Svennberg. I Spökhotellet
var Oscar Eliason den förste göteborgske Pinglet, Ranfts egen
glansroll. Om vi sedan tillägga, att nyårsrevyn, som självfallet
skulle alludera på Spökhotellet, fick svag press, och att
Schnitz-lers Älskog hade sin premiär för Göteborg i Ranfts egen
lovordade regi, så torde det viktigaste vara nämnt om Ranfts insats
på Stora teatern det året, fastän vi strax återkomma till honom.
Det följde nämligen ett bättre evenemang, en Ranft-turné med
John Gabriel Borkman första gången på Stora teatern och med
gästspel och i regi av August Lindberg. Succés förstås!
von der Osten hade en sejour och framträdde i en hel del av
sina paradroller: som Otello, i Familjens olycksfågel, där inom
parentes sagt von der Osten nu spelade sin roll för 700 :de gången,
i Fabricius’ dotter, »det mest tårdränkta stycke, som givits på
Stora teatern» och som David Garrick. Av von der Ostens
personal nu fick särskilt Salmson erkännande.
Selander hade en ny lyrisk säsong med en nyhet, Marschners
opera Hans Heiling, här kallad Bergakungen, med August
Svensson i titelpartiet.
Anna Lundberg hade ock en några dagars sejour, varvid,
hon briljerade i sina populära roller: som Pariserpojken, där hon,
som äldre teatervänner kanske erinra sig, alltid sjöng
Marseljä-sen — också hon passade på att fira ett jubileum här, i det hon
nu spelade Pariserpojken för 120 :de gången — som Lisbeth i
En söndag på Amager samt i Offenbachs Lilla Ettermyggen.
Selanders dramatiska sällskap hade en säsong, varvid bland
annat spelades Ann’ Charlotte Leffler-Edgrens Sanningens vägar
samt den tyska farsen Neckens dotter, som fick betyget
att vara verkligt rolig. August Palme gasterade också i en del
av sina glansroller.
Oaktat årstiden var långt framskriden och ett härligt vårväder
rådde, vågade Ranft dirigera hit inte mindre än tre turnéer,
vilka alla gjorde succés. Den första gav ett tyskt lustspel, Frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
