Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svärdsidan inträdde bland andra i ensemblen John-Erik
Strandman, redan välkänd för Göteborgs teaterpublik från Axel
Eng-dahls Folkteater. Hr Strandman hade en av press och publik
väl mottagen entré på den scen, där han med sin frodiga komik
och verkliga konst inom genren under årens lopp sedan skapat
ett sådant rikt galleri typer. Ett annat nytt namn på Stora
teatern var Finchen Bengtsson, som alltjämt från denna scen
gläder med måttfull
char-gering i tolkningen av
rollerna i sitt fack.
Gil-bertoperetten gick bra,
men för att tillmötesgå
publikens krav togs efter
några gånger gamla
Csårdås upp igen. Kajsa
Ranft var fortfarande
Sylva Varescu, Edwin
Ronald gjordes av Karl
Kinch, Boni av Hugo
Jacobson och Stasi av
Lelly Englind. Josef
Norman var kvar i sin
gamla roll som fursten.
Den 15 september
fyllde Stora teatern 60 år,
vilket celebrerades med en festföreställning, som behandlas
separat.
Som det fjärde programmet kom en svensk operett av Felix
Körling. Den hette Jockeyen, och även texten var av Körlings
hand. Dagmar Edelberg gjorde »jockeyen» och premiären
dirigerades av kompositören själv. Jockeyen red emellertid inte in
vare sig ära eller guld, utan efter nio lopp avlöstes den av ett
bättre fullblod, av Polskt blod, likaså med Dagmar Edelberg.
En ny repris följde, av Kejsarinnan Maria Teresia med
gästspel av Otti Pegel från Oscarsteatern. Gemålen spelades nu
av Sven Lilja, greve Pepi fortfarande av Karl Kinch, och Lelly
Englind var prinsessan Adelgunde. En annan gäst från Oscars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
