Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spelåren 1893-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPELÅRET 1920—21.
Som läsaren behagade erinra sig, slutade i och med förra
spelåret Albert Ranft på Stora teatern. I förordet till detta arbete
är redan skildrat, hur A.–B. Göteborgs lyriska teater kom till och
hur den nya regimen nu börjar sin verksamhet, liksom dess
ledande män torde vara bekanta från porträttavdelningen här
framför. Vi gå nu att berätta om den nya ledningens åtgärder
för starten.
Den första omsorgen blev att skaffa scenisk ledning åt den
blivande ensemblen, vars sammansättning man sedan ville ta itu
med. Först då regissörsfrågan. Valet föll på Oskar Textorius,
som gjort sig ett namn både som teaterledare och som en av
de mest framträdande i olika Ranft-ensembler och som sedan
gammalt här i Göteborg åtnjöt stor pupularitet och stadgat
rykte som förstklassig operettkapacitet. För tillfället var
Textorius i Köpenhamn, sysselsatt med insceneringsarbete
för Scalateatret, men efter en del förhandlingar, mest
telegrafiska och per telefon, hade teaterbolagets ordförande
hans engagemang klart. Och så kom Textorius — men inte
ensam. Han hade rekommenderat den nya ledningen en ung dansk,
vilken efter absolverade akademiska examina börjat fästa
uppmärksamheten vid sig som skapande konstnär både med penseln
och ritstiftet. Textorius ansåg, att Poul Kanneworff — så hette
den unge mannen — skulle vara som klippt och skuren som
teaterns konstnärliga smakråd och som den där skulle svara för
dekorationer, kostymer och annan scenisk rekvisita.
Utvecklingen hade nämligen gått fram med stormsteg, och i
dekora-tionshänseende var det ute i världen ett helt annat mode rådande
än det som var företrätt under den förra regimen. Sedan hr
Kanneworff också fästs vid det nya företaget, reengagerades
Carl Lejdström som operaregissör. Såväl i egenskap av sångare
som ledare hade han nämligen redan dokumenterat sig såsom en
verklig kraft på operans gebiet. Sedan alltså den sceniska
ledningen var klar, återstod att skaffa en musikalisk sådan. Och
den saken var ganska lätt uppklarad: Fredrik Tobiaeson, som
var gammal och beprövad på Stora teatern, reengagerades, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
