Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSTRAKTENS HYDROGRAFI.
33
efter att hafva varit upplöst i detta) = 1:2, d. v. s. med andra ord, att
syret i den förra utgör c:a ’/5 och i den senare c:a 1/3. Det är på
bekostnad af syret i vattnet, som vattendjuren andas. Inträder brist på syre,
dör fisken — såsom man stundom kan vara i tillfälle att iakttaga i smärre
sjöar, då ett obrutet istäcke afspärrar luften frän vattenytan. Det är vidare
detta syre, som är verksamt vid flerahanda förvandlingsprocesser, för hvilka
växt-, djur-, ja stundom ock mineralämnen äro utsatta, äfven under vatten.
Om än utan eld sker här en verklig förbränning. Tydligt är då, att syret,
som på alla håll är utsatt för konsumtion, skall — om det ej nog fort
ersättes uppifrån — förete minskning till sin kvantitet, utan att sådan
drabbar kväfvet. Proportionen mellan de båda gaserna blir härigenom
störd ända därhän, att vattnet kan komma att ej innehålla något syre alls.
Med aftagande syrehalt växer mängden af det ämne, kolsyra, som resulterar
vid förbränningsprocesserna. I liafsdjupen, där föga annat än ett relativt
sparsamt organiskt lif behöfver syre, konsumeras detta tämligen långsamt.
I en oren pöl, där milliarder bakterier, infusorier och högre organismer
söka erhålla hvar sin anpart, ocli där dessutom liflösa, så väl organiserade
som icke organiserade föremål förbruka syre, åtgår detta fort.
Exempelvis må nämnas, att ur Hammarbysjö, som starkt förorenas
genom smuts från hufvudstaden, vid islossningen år 1896 upphämtades
vatten, som ej innehöll något syre alls; denna gas var således under loppet
af få månader förbrukad. Massor af död fisk syntes ock. Sällan går dock
syret åt så fort. I regeln är en större syrebrist tecken till, att lång tid
passerat, sedan vattnet senast befann sig i tillfälle att absorbera luft, d. v. s.
vid ytan.
Halten af kväfve åter är ett mått på den värmegrad, under hvilken
luften upptogs. Finner man t. ex. i vatten från bottnen af en djup sjö
mindre kväfve än som svarar mot vattnets egen temperatur för tillfället, så
antyder detta, att när vattnet senast var vid ytan, rådde en varmare väderlek.
Medan alltså den ena af vattnets inblandningar — hafssaltet — är
tecken till mera bestående förhållanden, så visar den andra — vattenluften
— sådana, hvilka äro underkastade alltjämt fortgående växlingar. Ofta
komplettera de upplysningar, man vinner genom gasanalysen, dem, hvilka man
ernår genom den kemiska analysen.
Mälarens östra del torde sällan eller aldrig vara fri från hafsvatten.
Klorlialten här är därför alltid betydligt större än i den västra. Hvad den
sistnämnda angår, fann Ekman 1876 i vatten från Galten, Blacken ocli
Vesteråsfjärclen samt här utfallande älfvar en klorhalt af 7,9 mg. per liter
vatten. Tolf år senare innehöll vattnet i Galten och Blacken 5,3 mg. Yid
båda tillfällena ökades klorhalten lios ytvattnet oafbrutet mot öster och
var 1888 (23 juni) i Granfjärden 6,5, vid Yaxäng 8, i Bidösund 34,5, i Södra
Björkfjärden 46 ocli i Eckeröfjärden 51 mg. Om man än antager, att till -
Stockholm. I. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
