Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261 STOCKHOLMS POLIS.
fungera som ordförande i kungl, poliskammaren. Yid poliskammaren
anställdes dessutom en notarie, som skulle föra protokollet i målen, en registrator
för diarieföring m. m. samt två kanslister. Politikollegiums tjänstemän skulle
dessutom, i den mån deras tjänstgöring i kollegium det medgåfve, vid
förefallande beliof få disponeras äfven för poliskammaren.
I fråga om processen inför poliskammaren gjordes flere undantag från
den allmänna kriminalprocessens bestämmelser, i syfte att undanrödja de
olägenheter, som visat sig förknippade med rättegången inför politikollegium.
De nya bestämmelserna voro i korthet följande: Så snart någon fiskal,
gevaldiger eller uppsyningsman fann någon förseelse mot författningarna begången,
skulle lian genast kalla den felande att samma eller sist nästa dag inställa
sig i poliskammaren för svaromåls afgifvande. Uteblef därefter svaranden,
skulle, om det visades att lian blifvit kallad, målet ändock afgöras på
förhandenvarande skäl, där så ske kunde, i annat fall ägde
öfverståtliållareämbetet genast låta upphämta den uteblifne. I afseende å bevisningen gällde,
att två uppsyningsniäns rapport vore fullt bevis, »när den med liflig ed
erhölles», samt en uppsyningsmans eller ett vittnes utsaga edgångsskäl;
åberopade svaranden gent emot uppsyningsmännen egna vittnen, skulle
öfver-ståthållareämbetet pröfva hvad verkan deras utsago kunde tillerkännas.
Fullmäktig fick icke nyttjas, så framt icke öfverståthållareämbetet profvade
sådant böra tillåtas. Emot öfverståtliållareämbetets utslag i polismål gafs
ingen appell, så vidt icke någon tilltrodde sig visa, att författningarna blifvit
orätt tillämpade eller att lian blifvit dömd »öfver lagen»; i sådant fall ägde
den missnöjde söka konungen, men utslaget skulle ändock gå i verkställighet,
så framt ej kroppsplikt var ådömd; voro böter ådömda, fingo besvär icke
mottagas, så framt ej böterna voro i penningar eller pant nedsatta, dock att
därest böterna öfverstege» 20 d. s:mt, den bötfällde ägde ställa borgen eller,
där han det ej förmådde, träda i häkte till sakens slut.
Omfånget af öfverståtliållarens domsrätt begränsades till egentliga
polis-förseelser, d. v. s. brott mot författningar rörande allmän ordning, sedlighet
ocli sundhet, såsom bristande renhållning, försummad lykttändning, tiggeri,
öfverträdelse af gällande taxor, förköp och olofligt mångleri, öfverdådigt
körande o. s. v. Öfverståtliållaren fick däremot icke upptaga och afgöra de
politimål, hvarvid allehanda excesser, slagsmål eller annat lagbrott tillika
kunde vara föröfvade, utan i sådant fall skulle öfverståthållare!! låta saken
hos vederbörande komma till ransakning och utslag.
Med poliskammarens inrättande upphörde emellertid icke
politikollegium att fungera som domstol, utan utöfvade fortfarande domsrätt öfver en
del förseelser, hufvudsakligast öfverträdelser af skråordningarna ocli andra
näringsförfattningar. I sådana mål gafs, åtminstone i vissa fall, appell från
politikollegium till öfverståtliållaren, hvadan alltså öfverståtliållareämbetet i
poliskammaren kunde fungera som domstol både i l:sta och 2: dra instans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
