Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 STOCKHOLMS POLIS.
sammanhang med. den föregående, böra nämna några ord om de förändringar,
som efter 1850 vidtagits inom själfva polisstyrelsen.
Efter den utvidgning, som polisens göromål fingo genom reformen år
1850, visade det sig nästan genast, att den hjälp, som den biträdande
polismästaren lämnade polischefen, icke var tillräcklig. Under den första tiden
af den patrullerande polisens tjänstgöring var en noggrann kontroll öfver
tjänstgöringens riktiga fullgörande samt en omsorgsfull ledning och
instruktion af kåren i liög grad af nöden. Dessa göromål kunde icke väl anförtros
åt det nyskapade befälet, som själft var i behof af undervisning ocli
vägledning. På förslag af öfverståtliållareämbetet tillsattes därför år 1856 en
särskild kontrollerande polisämbetsman under titel af polisadjutant, för hvilket
ändamål ett anslag af 1,000 rdr bko uppfördes i staten. Till följd af
arf-vodets ringa belopp blef emellertid denna befattning icke ett själfständigt
ämbete, utan förenades med en af stadsfiskalstjänsterna. Utom ofvanberörda
kontroll öfver ocli vägledning af poliskåren ålåg polisadjutanten äfven att
hålla uppsikt öfver för brott straffade ocli misstänkta personer, att verkställa
efterspaningar i brottmål, att hålla uppsikt till förhindrande af den veneriska
smittans utbredande m. ni. För fullgörande af dessa göromål ställdes en
särskild polisafdelning af åtta man under polisadjutantens speciella befäl.
Då från midten af 1800-talet underståthållaren alltmera ägnade sitt
arbete åt öfverståthållareämbetets kansli ocli så småningom upphörde att
taga befattning med sessionsgöromålen i kungl, poliskammaren, kom den
öfverståtliållareämbetet tillagda domsrätt öfver polisförseelser att uteslutande
utöfvas af polismästaren eller den biträdande polismästaren. Mot denna
anordning gjorde sig emellertid viktiga principiella betänkligheter gällande.
Polismästaren ålåg i första liand tillse, att lagarna efterlefdes samt att brott
ocli förseelser blefvo upptäckta ocli åtalade. Men då han därjämte liade
domsrätt öfver vissa förseelser, kunde han i viss mån anses i sin person
förena egenskapen af både åklagare ocli domare. Till undanrödjande af
detta missförhållande förordnade kungl. maj:t, på förslag af
öfverståtliållareämbetet, den 30 augusti 1864, att ett särskildt domareämbete skulle inrättas
inom öfverståtliållareämbetet för utöfning af dess domsrätt. Med inrättandet
af denna befattning, hvars innehafvare benämndes polisdomare, skildes
polismästaren från all befattning med hvad till domareämbetet hörer.
Samtidigt inrättades en annan ny befattning inom polisverket. Allt
eftersom invånareantalet i hufvudstaden ökades ocli därmed äfven polisens
göromål tilltogo, visade det sig, att polisadjutanten icke mäktade uppfylla
det ändamål, som åsyftats vid befattningens inrättande. Polisadjutanten
var nämligen så upptagen af sina stadsfiska] sgöromål, att han icke kunde
ägna tillräcklig tid åt polisväsendet, ocli dessutom befanns det omöjligt att
för den blygsamma aflöning, som var anslagen åt polisadjutanten, finna en
med tillräckliga insikter utrustad man, som var villig åtaga sig denna makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
