- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Första delen /
280

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280 STOCKHOLMS POLIS.

inrättas, hvilken uteslutande liade till uppgift att hålla tillsyn öfver
brottslingar. Hittills har detta icke kunnat ske, emedan spaningsgöromålen vuxit
till den grad, att de allt mer och mer upptagit största delen af afdelningens
tid och krafter, ocli den ringa förstärkning, afdelningen under de senare åren
erhållit, icke ens motsvarat det behof af ökad arbetskraft, som kräfts af
spaningsgöromålens tillväxt.

En annan art af detektivpolisens preventiva verksamhet är
bekämpandet af lösdrifveriet, ett ondt som, 0111 det tillåtes att ohejdadt utbilda sig,
likt en kräftskada fräter på samhället och som särskildt frodas i och
omkring de stora städerna, icke minst Stockholm. I sin värsta form visar
sig lösdrifveriet däri, att band af sysslolösa, lättjefulla och lastbara män och
kvinnor rota sig tillsammans ocli föra ett i hvarje afseende tygellöst lif;
lifnärande sig genom stöld och bettleri bilda dessa band en verklig skola för
brott och liderlighet, så mycket farligare som det obundna och äfventyrliga
lif de föra erbjuder en viss lockelse för den del af ungdomen, som får sin
uppfostran å gator ocli gränder. Gent emot de samliällsvådor, som ett sådant
tillstånd medför, söker staten skydda sig genom lösdrifvarelagen.
Tillämpningen af denna lag åligger i första hand detektivafdelningen, som har att
anhålla lösdrifvare, meddela dem varning samt, om de icke låta rätta sig
däraf, häkta dem ocli inställa dem i poliskammaren, hvilken äger ådöma
dem tvångsarbete.

Den repressiva delen af detektivpolisens uppgift består, såsom förut är
nämndt, i upptäckande af brott och brottslingar. Hvilket vidsträckt
arbetsfält i detta afseende erbjuder sig i ett modernt storstadssamhälle, sådant
som Stockholm numera blifvit, torde knappast behöfva antydas. Och lika
litet lär det vara af nöden att erinra 0111 hvilket mått af energi,
iakttagelseförmåga, fintlighet ocli framför allt erfarenhet, som kräfves af en god
detek-tivpolis.

När detektivafdelningen genom angifvelse eller på annat sätt erhåller
kunskap om att ett brott misstänkes vara begånget, åligger afdelningen till
en början att anställa undersökning 0111 det uppgifna brottets verklighet.
Vinnes då visshet därom eller åtminstone sannolikhet därför, har
afdelningen att med all kraft ocli skyndsamhet efterspana gärningsmannen. Hvilka
medel därvid äro att använda beror naturligtvis på förhållandena i hvarje
särskildt fall. I regel bör spaningen utgå från den ort, där brottet timat,
och börja med en minutiöst noggrann och fullständig undersökning om
sättet för brottets föröfvande samt alla förhållanden å platsen. Ar den
spanande detektiven väl förtrogen med de olika »arbetssätt», som äro
utmärkande för de mera kända brottslingarne, kan han ofta redan af den metod,
som brottslingen följt, erhålla en god ledning till gärningsmannens
upptäckande. Sedermera bör spaningen fortgå under ett oafbrutet fasthållande
vid de faktiskt föreliggande omständigheterna; intet är för en detektiv far-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:12:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free