Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.
583
välgörenhetsinrättningar alltför otillräckliga. Det dröjde ej heller länge efter
afslutandet af Karl XII:s krig, förrän »upplysningstidehvarfvet» tog itu med
denna fråga. I bref den 24 februari 1734 till Stockholms stads konsistorium
föreslog brand- ocli politie-kommissionen inrättande af fattighus vid samtliga
församlingar i Stockholm, och sedan år 1737 allmosehjonens antal beräknats
till 930, skedde fördelningen af detta tal på stadens då befintliga 7
territoriella församlingar, af hvilka Staden mellan broarna fick på sig indeladt
det största antalet eller 300 samt Kungsholmen det minsta eller 24. Detta
beslut verkställdes af församlingarna under de följande åren. Längst torde
det hafva dröjt för Staden mellan broarna, som för härbergerandet af sina
300 fattiga först år 1751 af källarmästaren Vallentin Sabbatli inköpte den
ännu Sabbatsberg benämnda egendom, där nu alla de norra församlingarnas
fattighus samlats. Sedan den gamla Olai församling, under namn af Adolf
Fredriks, skilts från Klara, erhöll den år 1793 sitt eget fattighus med plats
för 70 fattiga.
Till bestridande af de med fattighusen förenade utgifter, i den mån
dessa ej betäcktes af enskilda donationer, frivilliga gåfvor samt af kollekter,
klockare-leveranser ocli stamboksmedel, som för detta ändamål afstodos af
husfattigkassan, åtogo sig församlingarnas husägare en extra afgift, i
allmänhet uppgående till dubbla brandvaktsafgiften, i några församlingar snart
dock reducerad till enkla.
Att inrättandet af fattighusen i Stockholm utgjort en för sin tid
epokgörande förbättring i fattigvården, torde ej kunna dragas i tvifvelsmål.
Härigenom sattes väl tillgången på anstalter af detta slag i ett något så när
rimligt förhållande till antalet af de fattiga, för hvilka de voro afsedda, om
det ock icke dröjde längre än till 1796, förrän öfverståtliållaren, som i
skrifvelse förut samma år till kungl. maj:t uppgifvit antalet orkeslösa i
Stockholm till 1,779, i skrifvelse till Stockholms konsistorium uppmanade
till utvidgning af fattighusen. I alla händelser afsågo dock dessa anstalter
intet mer än att lindra redan för handen varande nöd bland de orkeslösa.
Tanken att samhället både kunde ocli borde vidtaga åtgärder för
förekommande af nöden och i allmänhet för afvändandet af de djupare
missförhållanden, hvarpå denna grundar sig, tillhör vårt århundrade.
Några inrättningar, innebärande ett förebud till en stundande
förändring i uppfattning, sågo dock dagen redan under 1700-talet, nämligen dels
två kommunala fattigvårdsanstalter, dels några enskilda
välgörenhetsinrättningar.
Den 20 april 1773 öppnades det södra frivilliga arbetshuset, i hvilket
fattiga lämnades tillfälle att genom arbete, förnämligast spånad ocli
strumpstickning, förtjäna sitt uppehälle. Materialier och verktyg, anskaffade genom
lån af offentliga medel, tillhandahöllos af den af 1 magistratsperson, 1
ståndsperson och 4 borgare bestående arbetshusdirektionen. Under sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
