Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NYA SLOTTET.
31
visa tecken till otålighet, när tiden och möjligheterna för inflyttning syntes
aflägsnare för hvarje arbetsår som förgick. Men riksens ständer bjödo ocli
befallde, icke allenast öfver sättet för byggnadsmedlens indrifvande, utan
äfven öfver desammas användning. Redan 1741 anhöll regeringen, att
nästföljande år rum för vissa ämbetslokaler måtte iordningställas i kungl, slottet,
hvilket ock skedde. Ar 1743 hemställdes, att arbetet borde påskyndas för
att möjliggöra Adolf Fredriks inflyttning i de för tronföljaren afsedda
lokalerna; detta skedde däremot icke. Därefter utfärdade kungl. maj:t
nå-digst befallning om rummens »ofelbara iståndsättande till den 1 september
1745». Därpå svarade öfverintendenten Hårleman helt sirligt, att han af
»underdåning hjertans zële» skulle önska villfara konungens begäran, men att
clet var omöjligt att i slottet »ärnå den torka ocli sundhet som en boning,
den för en så dyr ocli hög som Eders Maj:ts hysande bör äga, erfordras
kan». Allt enträgnare blefvo uppmaningarna och allt bestämdare löftena.
Men när rikets ständer år 1745 behagade förordna, att af
slottsbyggnads-medlen skulle utbetalas ett belopp af 60,000 daler silfvermynt till bestridande
af kostnaderna för drottning Ulrika Eleonoras begrafning, fann deputationen
däruti en välkommen anledning till den förklaring, att vid sådant förhållande
kunde den kungliga befallningen om slottets fullbordande under den närmaste
tiden icke efterkommas. Dessutom hade inkomsterna förminskats
därigenom, att Finland blifvit redan år 1742 befriadt från byggnadshjälpen,
hvarigenom en förlust af 100,000 daler åsamkades. Yid 1746 års riksdag höjde
sig röster emot den svåra afgälden för slottsbyggnaden, i det att
bondeståndet besvärade sig däröfver och anhöll att ifrån den till slottet utgående
stora bevillningen »numera åtminstone på några år varda i nåder frikalladt .
Af dessa anledningar blef det aldrig Fredrik I förunnadt att inflytta i det
nya slottet. Slutligen bestämde riksens ständer, att byggnaden med dess
inredning borde vara afslutad år 1763, men det oaktadt pågingo till och med
under liela 1770-talet kompletteringar, till hvilka anslöto sig de omfattande
förändringar Gustaf III lät verkställa.
Gent emot konung ocli regering liade slottsdeputationen en mäktig
bundsförvant i den under frihetstiden rådande stämningen i fråga om allt som
kunde befrämja fosterländsk konst och industri. Redan år 1697, när ny
slotts-byggmästare skulle anställas, ansåg Tessin därtill lämpligast en tysk mästare,
coneadt Buckegger, som »liaar en myckenheet af godlia tyska mestergeseller
hvarigenom de sweuske så mycket melira kunna lähra». Därmed uttalade
Tessin endast ett förord för nämnde person. Men under hela senare delen
af slottsbyggnadsarbetet blef denna omtanke för ett yngre uppväxande släkte
och en uppspirande inhemsk industri det ledmotif, som genomgår
deputa-tionens alla framställningar och arbetsberättelser. An anföres hurusom
deputerade anse sig icke böra »oomrört lembna den förkåfring ocli tillväxt,
som igenom slottsbyggnadsarbetet hvarjehanda kånster ocli handtverkerier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
