Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS BEGRAVNINGSPLATSER.
121
gårdslands församling erhöll jämte den kyrkan omgifvande kyrkogården åt
sig upplåten en särskild begrafningsplats i närheten af Tyskbagarebergen,
den s. k. Fattigkyrkogården eller numera Stureparken.
Bland de icke-territoriella församlingarna sökte Tyska församlingen
snarast möjligt skaffa sig egen kyrkogård vid det år 1607 åt församlingen
upplåtna S:t Gertruds kapell. Dess förinnan anlitades andra kyrkogårdar eller
nedsattes liken i hvalf under kyrkan och ett närstående hus, hvarifrån de
först vid kyrkans senaste ombyggnad bortflyttats ocli jordats å nya
kyrkogården.
Romersk-katolska församlingens kyrkogård vid det s. k. Betlehem utom
Norrtull är till sin ursprungliga del en skänk af portugisiska regeringen,
som till dess anskaffande anslagit medel.
För Mosaiska församlingen inköptes särskilda kyrkogårdar vid
Kronoberg och Aronsberg å Kungsholmen.
Finska församlingen har hvarken före eller efter det den år 1725
förvärfvade lilla Bollhuset till kyrka varit i besittning af någon egen
kyrkogård.
Begrafningsplatserna kring kyrkorna voro i äldre tider, där de icke
begränsades af tillstötande byggnader, omgärdade af liöga stenmurar,
försedda med väldiga ingångsportar. Dessa liägnader, jämte de i allmänhet
tätt planterade träden, gåfvo ofta åt kyrkogårdarna en synnerligen dyster
och allvarlig prägel.
De gamla kyrkogårdarna inom staden blefvo i mån af dess tillväxt
småningom otillräckliga. För att bättre tillgodogöra utrymmet ocli väl äfven
af sanitära skäl anordnades på 1700-talet underjordiska grafhvalf under
Tyska församlingens och Storkyrkoförsamlingens kyrkogårdar. I dessa hvalf,
åtminstone i det senare, nedsattes liken för att efter en viss tid åter
upptagas ocli föras till andra mera rymliga kyrkogårdar. Jämväl hänsynen till
stadens reglering gjorde sig gällande. Efter den år 1802 timade branden å
Riddarholmen framhölls allt starkare, hvilken trängsel och våda därvarande
kyrkogård föranledde; ocli oaktadt kraftigt motstånd blef densamma år 180(3
utlagd ocli planerad. Två år senare förbjöds jordandet af lik å Jakobs
kyrkogård, förutom i de gamla familj egrafvarna, och Johannes kyrkogård
togs i anspråk äfven för Jakobs församling.
Yid denna tid började frågan om det hälsovådliga af begrafningar inom
städerna att ådraga sig allt allmännare uppmärksamhet, och 1815 års
riksdag afgaf ett uttalande i syfte, att begrafningar i städer och byar måtte för
framtiden upphöra, och i stället kyrkogårdar utom städerna och aflägset från
byar varda anlagda. Ungefär samtidigt liade öfverståthållaren i Stockholm
hos kungl. maj:t framhållit, hurusom de till hufvudstadens församlingar
hörande kyrkogårdar, med undantag af Katarina ocli Johannes, dels redan
saknade nödigt utrymme för liks nedsättande, dels med ett vidare omfång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
