- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Andra delen /
127

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STOCKHOLMS BEGRAVNINGSPLATSER.

127

ocli den samma dag utfärdade kungl, instruktionen för kyrkogårdsnämnden
i Stockholm.

Enligt anförda kungl, förordning har kyrkogårdsnämnden att vårda ocli
förvalta de Stockholms kommun tillhöriga kyrkogårdar, hvarjämte nämnden
på grund af särskildt beslut efterträdt »förvaltningen för hufvudstadens
norra begrafningsplats» i vården af den äldre kyrkogården utom Norrtull.
Nämnden består af 8 ledamöter, valda för två år i sänder, 4 af
stadsfullmäktige och 4 af de territoriella församlingarna genom en valnämnd af 2
medlemmar från hvarje församling. Plan för ordnande af kyrkogård jämte
pris och villkor för upplåtande af grafställe]! åt enskilda bestämmas af
stadsfullmäktige, som äfven hvarje år fastställa utgifts- och inkomststat för
nämnden. Under nämnden lyda, jämte öfrige tjänstemän, en syssloman, som
tillika har tillsyn öfver norra begrafningsplatsen, och en föreståndare för
s ö dra begrafningsplatsen.

De af kyrkogårdsnämnden förvaltade kyrkogårdarna hafva numera
blifvit de af hufvudstadens invånare, frånsedt främmande trosbekännare, nästan
uteslutande anlitade begrafningsplatserna. Detta förhållande beror
förnämligast på den i hälsovårdsstadgan för riket den 25 september 1874
meddelade bestämmelse, att lik ej få jordas inom stad, sedan tio år förflutit,
efter det samma stadga trädt i kraft. Under år 1884 upphörde alltså rätten
att upptaga nya grafvar å kyrkogårdarna inom hufvudstaden.
Hälsovårdsstadgan tillstädjer dock att fortfarande begagna enskilda begrafningsplatser
äfvensom att nedsätta lik i kyrka eller grafkor under villkor, bland andra,
att liket balsam eras samt, för begrafning i kyrka, förvaras i omsorgsfullt
tillödd metallkista.

Genom stadsfullmäktiges beslut den 1 juni 1895 har blifvit bestämdt,
att den äldre södra begrafningsplatsen må användas för politilik samt aflidna
från stadens sjuk- och fattighus å Södermalm, äfvensom att den nya södra
begrafningsplatsen skall efter utgången af år 1899 obligatoriskt användas af
de södra församlingarna, dock med förbehåll för rätt att nyttja förut inköpt
familjegraf å norra begrafningsplatsen. Storkyrkoförsamlingens medlemmar
äga tills vidare välja mellan de båda nya kyrkogårdarna.

För begagnande af de under kyrkogårdsnämndens förvaltning ställda
begrafningsplatserna gäller i hufvudsak en af stadsfullmäktige den 31 oktober
1890 fastställd taxa. Grafvarna äro af tre slag: enskilda eller familjegrafvar,
allmänna, där i hvarje graf endast ett. lik får jordas, ocli
gemensamliets-grafvar, i hvilka flere lik samtidigt nedmyllas. Ägare af familjegraf kan,
om han det önskar, få grafven mot viss afgift vårdad genom
kyrkogårdsnämndens försorg. De viktigaste bestämmelserna om kyrkogårdarna hafva
af nämnden sammanförts såsom »underrättelser i afseende å hufvudstadens

gemensamma begrafningsplatser».

* *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free