- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Andra delen /
359

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359 STOCKHOLMS BELYSNINGS VERK.



värden utgöra således tillsammans 13,872,000 kronor. De verkställda
amorteringarna uppgå till omkring 4,800,000 kronor.

* *

Innan vi öfvergå till redogörelsen för dessa anstalters senaste utveckling
ocli nuvarande beskaffenhet, må här, till ledning för dem som ej äro
närmare förtrogna med gasfabrikationen, förutskickas en kortfattad framställning
af denna fabrikations hufvudsakliga förlopp.

Den lys- ocli bränslegas, som tillverkas vid Stockholms gasanstalter,
framställes genom torrdestillation af stenkol. Råmaterialet utgöres af sådana
stenkolssorter, som innehålla största mängd väte och som vid upphettning
i slutet rum afgifva lysande kolväten ocli sammanbaka sig till koks, med
anledning hvaraf de benämnas »gaskol» eller »bakkol». Jämte dessa
användes ibland under den kalla årstiden en ringa mängd bituminösa eller
s. k. »cannelkol». Destillationen sker i slutna retorter af cliamott, inmurade
i ugnar af samma ämne, ett eldhärdigt stengods, hvars hufvudsakligaste
beståndsdelar äro bränd ocli obränd eldfast lera, kvarts ocli kaolin.
Retor-terna hållas genom kontinuerlig eldning i ugnarna vid en jämn temperatur
af 800—900° C. ocli bestickas på bestämda mellantider med en efter
retort-temperaturen ocli destillationstiden afpassad mängd kol. Efter
beskickningen eller »laddningen» stängas retortmynningarna medelst lufttätt slutande
luckor. Kolen afgifva under destillationen en mängd mer ocli mindre
beständiga gaser, i sammanfattning benämnda rågas, som afledas från retorten
genom ett vid dennas mynning anbringadt stigrör. Kolresterna i retorten
efter skedd destillation utgöras hufvudsakligast af koks, fabrikationens
förnämsta biprodukt, hvarjämte en del kol afsätter sig på retortens innersida
såsom retortgrafit. Koksen aflägsnas ur retorten vid »dragningen» före
hvarje ny beskickning. Grafiten, som fäster fast vid retorten ocli bidrager
att hålla densamma tät, borttages icke oftare, än då den i nämnvärd mån
minskar utrymmet i retorten.

Till bränsle i retortugnarna användes koks ocli koksstybb. Det
öfverskott af koks, som erhålles från ugnarna, skillnaden mellan den vid
destillationen vunna ocli den till ugnseldningen förbrukade koksmängden,
inverkar i liög grad på tillverkningens ekonomi och är nästan uteslutande
beroende af bränsleförbrukningen, enär kolen lämna i regel en nära
konstant kokskvantitet. Ett i möjligaste mån fullständigt tillgodogörande af
bränslet är därför ett hufvudvillkor för en tillfredsställande ugnskonstruktion.
De äldre retortugnarna, de s. k. rostugnarna, lämna i detta afseende ett
mindre godt resultat ocli användas därför numera endast såsom
reserv-ugnar. Koksen förbrännes i dem under direkt lufttillförsel genom rostytan,
förbränningen sker till största delen i själfva eldstaden, kring hvilken
retor-terna äro förlagda, och förbränningsprodukterna ledas därifrån mellan ugns-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/2/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free