Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ARBETAREFÖRHALLANDEN. 74
verkstad, som undersökningen gällde, voro förhållandena särdeles
tillfredsställande. Lönerna gå där i vissa fall upp till 50 kr. per vecka. I högst
få fall sjunker lönen till 18 kr. per vecka. Oftast står den på 20 ä 25 kr.,
d. v. s. en årslön af 1,000 ä 1,200 kronor. Och det är härvid att märka,
att samtliga dessa uppgifter härröra från arbetarne själfva och alltså
svårligen kunna vara för liögt tilltagna. Kontrasten häremot är vid
etablissement med låga löner mycket stor. Den högsta lön, jag där lyckades finna,
var på 16 kr. i veckan, ocli för ett icke obetydligt antal gick lönen ned till
9 ä 10 kr. per vecka. Alla dessa uppgifter gälla gifta arbetare, yngre så
väl som äldre, med eller utan familj, och det torde liär som oftast få
förutsättas, att ytterlighetsfallen både på godt ocli ondt icke äro alltför talrika.
Dock är det tyvärr ganska säkert, att man oftast påträffar de ytterst låga
lönerna än motsatsen.
Betraktar man åter arbetarnes bostadsförhållanden, skall man finna, att
förhållandena härvidlag oftast stå i direkt proportion till lönevillkoren. Bland
de bättre stadda arbetarne äro lägenheter på 2 rum och kök ingen
ovanlighet, ocli lägenheter på 1 rum ocli kök liöra till regeln. Men kommer man
det ringaste ned på löner af exempelvis 13 ä 14 kr. pr vecka — ocli detta
är en lön, med hvilken blott alltför många få nöja sig —- då försvinner ofta
rummet, och för familjen återstår endast köket som dess allt i alla. Huru
många som kunna komma att bo i samma rum, är en fråga, hvilken ej är
god att besvara. Att 7 ä 10 personer ofta dela en dylik lägenhet, torde ej
vara öfverdrifvet att påstå, och detta står då i samband med ett förhållande,
hvilket torde särdeles skadligt inverka på familjelifvet inom Stockholms
arbetarekretsar. Jag menar härvidlag inneboendesystemet, som består däruti
att en familj utom sina egna medlemmar inom det trånga utrymmet af 1 rum
eller 1 rum ocli kök mottager en eller flere ogifta män ocli kvinnor som
nattlogerare. Någon annan benämning kan man ej gifva sättet att innebo,
ty vederbörande betala i allmänhet endast för rätten att tillbringa natten
under tak, ocli om något hemlif kan i allmänhet ej vara tal. När man då vet,
att det absolut öfvervägande flertalet af Stockholms ogifta arbetare begagna
sig af detta sätt att finna bostad, kan man göra sig en föreställning om
hvilken utsträckning detta system tagit.1
Detta är utan tvifvel en af de viktigaste sidorna vid liela den härvarande
ståndpunkten af’ arbetarefrågan, äfvensom en af dem, hvilka snarast af alla
kräfva ocli erie; innas kräfva sin lösning. I 1895 års kommunalberättelse
finnas inryckta statistiska tabeller angående bostads- ocli andra lägenheter i
Stockholm, hvilka i sin mån oförtydbart visa, att det just är de små
lägenheterna, på hvilka Stockholm lider brist. Bostadsbristen bland den fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
