Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTVÄSENDET.
183
Med början af augusti 1866 infördes i den svenska inrikes posttjänsten
utväxling af postanvisningar äfvensom försändelser belagda med s. k.
postförskott (efterkraf).
Från den 1 juli 1892 liar jämväl anordnats utväxling af
telegrampost-anvisningar genom de flesta postkontoren i riket.
Yid sidan af den egentliga postutväxlingen liar under postverkets hägn
utvecklats en rörelse, som, efter livad längre fram skall närmare visas, i
viss mening kan sägas här i landet rent af hafva öfverflyglat den egentliga
posttrafiken. Yi afse upptagandet genom postverkets försorg af
tidnings-abonnement ocli expedierandet dag för dag af sålunda abonnerade
tidnings-exemplar. Då denna rörelse så att säga koncentrerar sig vid postkontoret
liär i Stockholm, hvarest flertalet mera spridda svenska tidningar utkomma,
torde densamma få anses vara af det intresse, att vi därmed må något
utförligare sysselsätta oss.
Tidningar utgåfvos här i riket till en början ensamt genom postverkets
försorg. Med år 1645, således under första året af drottning Kristinas
egen regering, utkommo nämligen officiella posttidender i nummerföljd
en gång i veckan. Axel Oxenstierna, hvilken i egenskap af svenska
kansliets styresman förmodligen uppsatt eller åtminstone inspirerat den, efter
hvad ofvan är omförmäldt, 1643 utfärdade och 1645 förnyade »General
Piiksens Postordning», torde väl utan fara för misstag sålunda kunna
anses såsom svenska tidningsväsendets fader, liksom postinrättningen var
dess vagga.
Dessa tidningar, i hvilka företrädesvis meddelades sådana
underrättelser, som erhållits från kungl, kansliet eller rörande utländska förhållanden
från de särskilda kommissionärer, hvilka å utrikes orter underhöllos och
snart äfven blefvo i och för postutväxlingens ombesörjande anlitade, åtnjöto
portofrihet så väl under ifrågavarande tid som äfven sedan bestyret med
deras sammanskrifvande år 1685 skiljts från postverket och öfverlämnats åt
särskild därtill förordnad person inom kansliet. Dock gjordes år 1692 den
inskränkning liäri, att från Stockholm icke mer än två eller tre
tidnings-exemplar fingo fortskaffas till hvart postkontor i riket.
Någon dylik förmån för befordran med posterna afgiftsfritt, eller ens
mot lägre afgift än den för bref och öfriga postförsändelser gällande,
tillkom ända intill år 1820 ej andra än särskildt privilegierade tidningar. Först
nämnda år öfvertog postverket i någon vidsträcktare mån spridandet till
landets särskilda delar af utkommande dagblad, då deras postbefordran
medgafs mot en afgift af en åttondedel af brefportot, med tillgodonjutande
af vanlig portomoderation. Tre år senare beslöto rikets ständer att, mot
tidningarnas förseende med en särskild därtill inrättad kartasigillatastämpel,
bevilja allmän portofrihet för dem utan annan förhöjning än det
postför-valtarne tillkommande arfvodet. Ar 1830 utsträcktes rättigheten till afgiftsfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
