Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS PRESS VÄSEN.
235
frukt i de olika, partiernas organ. Icke endast cle politiska ledarne, litet
livar började känna ocli förstå pressens betydelse, om än pressens män,
socialt sedt, i allmänhet intogo en underordnad ställning.
Om den dagliga pressen efter tidens förhållanden var väl företrädd,
så voro veckotidningarna fåtaliga. Undantager man den enda facktidning,
som utkom så ofta som en gång i veckan, nämligen den af boktryckaren
Emil Norstedt utgifna »Svensk Bokhandels-Tidning», så voro
veckotidningarna endast tvenne. Dessa voro den år 1853 grundade »Väktaren,
Tidning för kyrka ocli stat», hvars stiftare, friherre J. A. Posse, år 1865 aflidit,
samt skämttidningen »Söndags-Nisse», som under medlet af 1860-talet
redigerades af den kvicke J. G. Schultz. Tvenne gånger i veckan utkom det
»förskräckliga» »Fäderneslandet» ocli
köptes naturligtvis af ingen, men
var icke dess mindre af hvar ocli
en nogsamt kändt och läst.
Sådana ställde sig
tidnings-förhållandena i hufvudstaden i slutet
af 1860-talet.
Så föga utvecklade de än voro,
var emellertid företagsamheten stor
nog att röna inflytande af den första
skandinaviska utställningen i
Stockholm 1866. Med Hugo Nisbeth som
förläggare ocli Alf Björkman som
redaktör utgafs nämligen i
sammanhang med utställningen en
Expositionstidning, som från utställningens
öppnande den 15 juni under loppet af
tre veckor utkom dagligen, men efter
30nummer försvann från skådebanan.
Den utveckling, som Stockholmspressen sedan dess undergått, står
i samband med liela den förändring, som under tiden ägt rum på
tidningsteknikens och kommunikationsväsendets områden, samt med ett ökadt
allmänt intresse lios den stora mängden af befolkningen. Lika gifvet är,
att pressens växande makt ocli rikedom framkallat ekonomiska intressen.
Kapitalet, som revolutionerat industrien och som hungrade efter räntor,
måste förr eller senare inse, att tidningspressen kunde tjäna äfven andra
ändamål än att vara språkrör för politiska partier. Man kan beklaga, att
så blifvit förhållandet, men så länge kapitalet endast begagnar pressen som
räntesökare, på samma sätt som det gör med hvilken industriell eller
merkantil verksamhet som helst, så är därom ingenting ondt att säga. Ocli
den stockholmska pressen har dessutom haft att uppvisa storartade bevis
123. Aftonbladet, Klara västra kyrkogata
n:r 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
