- Project Runeberg -  Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897 / Tredje delen /
315

(1897) [MARC] Author: Erik Wilhelm Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

315 STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.



vidsträckta, ty dalarna nå mera sällan fram till sjöns stränder ocli egentliga
slätter ser man ingenstädes. I detta fall förändras landskapet först när man
liunnit längre väster ut; emellertid företer redan Svartsjölandet, den största
af östra Mälarens öar, drag af den uppländska slättnaturen, särskildt i sina
mellersta delar. Landet är likväl ingalunda ofruktbart: innanför de skogiga
strandhöjderna sänka sig talrika smådalar, ofta vidgade till större fält, där
den bördiga leran ger rika skördar; jordbruk är också öfverallt
befolkningens hufvudnäring.

Följer man från Stockholm segelleden öster ut och har man lämnat
Djurgårdens yppiga stränder bakom sig, så möter så godt som omedelbart

en annan natur. Här äro löfträden mera sparsamma ocli den glesa
barrskogen förmår knappast skyla de branta bergen. På samma gång som
vattenytorna vidgas, blifva också höjderna lägre, utan att därför gifva näring
åt en yppigare vegetation. Men ej heller liär behöfver man tränga djupt
in i de öfverallt utgrenade vikarna ocli sunden för att återfinna
mälarenaturens rikare hufvuddrag.

En ny skiftning i skärgårdsnaturen inträder, sedan man på väg norr
ut passerat Vaxholm eller sedan man vid Stäket utkommit på
Baggensfjärden. Man ser det först därpå, att vattnet blir klarare, och blåstången
vid stränderna anger, att salthalten blir större. Stränderna äro nästan
öfverallt bergiga och branta, men dock ännu skogklädda, ehuru tallar och
björkbuskar tyckas kämpa hårdt för tillvaron i den grunda mossan ocli
skref-vornas sparsamma jordlager. Äfven i denna mellersta del af skärgården

A. Blom fot.

158. Udde vid Islinge på Lidingön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sthlm1897/3/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free