Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317 STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.
spatserar igenom, tills man stöter på strandklippan med dess granar ocli
tallar på hvitmossa och därnedanför liafsvikens sandupplag med tångbältet.
Skjuter en vik af fjärden längre in i land, är den alltid skönt kantad med
alar ocli rika vassbänkar.»
I den yttersta skärgården tar däremot kalheten och ödsligheten
öfverhand. Här sveper den kalla ocli saltmättade hafsvinden utan hinder öfver
de låga skären ocli öarna, den trycker växligheten ned mot den sterila
marken, tills slutligen endast enbusken i låga risiga snår krypande efter
jorden förmår trotsa stormarna. Bland växter egendomliga för de yttre
skären må nämnas idegranen, som förekommer flerstädes på holmarna, och
svarta vinbärsbusken, som liär sätter riklig ocli saftig frukt, af befolkningen
kallad »tistron». På de små klipporna i själfva hafsbandet äro enstaka
exemplar af skörbjuggsörten, coclilearian, jämte ett eller annat grässtrå i
bergskrefvorna de enda växter som finnas, ocli allra ytterst resa blott de af
vågorna fullkomligt renspolade hällarna sina kala hjässor ur vattenbrynet.
Men 0111 växtligheten är karg, så är djurlifvet så mycket rikare. De yttre
skären äro häckplatser för tallösa fågelskaror: måsar ocli tärnor, tordmular
ocli grisslor, ejdrar ocli andra änder, ocli på de lägre hällarna krypa själarna
upp i talrika flockar ocli låta liöra sina råmande läten.
Vare sig fjärdarna ligga blanka i solglittret eller deras yta krusas af
hvitskummiga vågor eller höststormen vräker bränningen högt öfver kobbar
ocli skär, utöfvar denna ogästvänliga nejd sin egendomliga tjusning, ocli
man kan väl fatta huru den förmått inspirera sin egen skald — Elias
Sehlstedt — så väl som Djurgården sin, Bellman.
En säregen prägel företer bland Stockholms omgifningar
Djurgårds-naturen. Här råder ännu Mälaretraktens lummighet och mjuka konturer,
men drag af skärgårdens sträfva allvar saknas ej i skrofliga branter ocli
mörka furuskogar, ocli härtill kommer ett nytt element, delvis frambragt
genom människohand — parknaturen. Sänkorna mellan bergen upptagas af
grönskande gräsmattor, vägar slingra sig under almars, lönnars och askars
rika kronor, och framför allt gifva ekarna, som här nära sin nordliga
vegetationsgräns nå en förvånande styrka och frodighet, karakter åt landskapet.
Ett mera idylliskt drag utmärker måhända trakten kring Haga, parkerna
vid Ulriksdal, Karlberg och framför allt Drottningholm lia för sitt behag
till stor del att tacka mänskliga anläggningar, men såsom naturlig park
söker Djurgården sin like, ocli sedan uråldriga tider hafva Stockholms
invånare företrädesvis liit sökt sig ut från stadens oro ocli arbete, när de känt
behof vare sig att hvila ut i naturens ostörda lugn eller förströ sig med
mer eller mindre bullrande förlustelser. Också har ingen trakt i Stockholms
omgifningar varit föremål för så många skildringar — på vers och prosa —
men säkert har ingen mera målande, mera åskådligt tecknat Djurgårdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
