Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hungrande lågorna, och deras hunger, i
stället att stillas, förökas, ju mera de sluka! Nu
linda de sina flammors armar kring de spotska
tornen. Men försåtet, förstörelsen, förgängelsen
bo i dessa famntag. Och hvilka syner derinne...
Kasta ännu en blick ditin i dessa kamrar, som
aldrig förr, ej ens under sina mest lysande
dagar, varit fyllda af ett så bländande ljus som nu!
Ser ni denna qvinnohamn i det nordöstra tornet?[1]
Ser ni huru hon vrider händerna af ångest, huru
förtviflan ropar ur hennes anletsdrag, medan
röken qväfver hennes röst. Det är Kristina, den
makalösa qvinnan, som grämer sig öfver
härjningen af sin gunstlings ”makalösa” slott, detta
slott, der hon mången gång ökat glansen af hans
ståtliga banketter och förstulet bortjollrat tiden
mången vällustig herdestund. Det är Kristina,
den lysande drottningen, som lade fredens
helande oliv på såren af trettioårig blodsutgjutelse:
som med nya segerfanor riktade svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
