Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Norra Djurgården. Carl X Gustaf, som
oaktadt sina oupphörliga krig icke desto mindre hade
tid att sysselsätta sig med planer till sin
hufvudstads försköning, hade imellertid för afsigt att
förvandla Djurgårdens jagtmark till en "lustgård" och
gaf sin architekt, Jean de la Vallée, befallning
att der anlägga en sådan med både "fontainer"
och "grottor", "advenuer" och "trään"; men ehuru
början till en sådan anläggning verkligen gjordes
vid Biskopsudden, afstannade dock snart arbetet
derå. Redan förut hade den del af ön, som nu
bildar Djurgårdsstaden, blifvit bebyggd med de s. k.
Båtsmanstomterna, hvilka ytterligare tillökades
genom anläggandet af ett skeppsvarf, hvars talrika
arbetare der hade sina bostäder. Men allt det öfriga
fortfor ännu länge att vara en jagtmark,
omvexlande med berg och dalar, kärr och slätter, samt
bebodd uteslutande af jägeribetjening. Först i
Gustaf III:s dagar anlades på Djurgården en och
annan villa af förmögna Stockholmsboer, och
dermed fortfors det småningom, tilldess Carl XIV
Johan blef egentliga skaparen af den nuvarande
Djurgården genom anläggandet af Rosendal och
genom de kostsamma försköningarna af den
omgifvande trakten. Nu skyndade magnater af alla
slag att följa konungens exempel, den ena villan
växte upp efter den andra, den ena försköningen
uppstod efter den andra, theatrar och cirker,
värdshus och konditorier stodo upp som svampar ur
jorden, och den praktfulla Djurgården i våra dagar
förhåller sig till Djurgården under Gustaf III:s
tid med dess "voffelbruk" och "färskölsställen",
dess "krogar" och "Fröjas tempel" ungefär som
denna förhöll sig till den blott der och hvar
undanhuggna urskogen på Waldemarsön under den
tiden, då klosterfruarna i S:t Clara hade ön i sin
ego.
Till Djurgården, Stockholmsboens rus in urbe’,
hans undflykt undan stadens buller, nu för tiden
under vintern, så snart solen täckes bryta igenom
vår vid denna årstid vanligen töckniga himmels
molnmassor, nästan lika mycket som under
sommaren, då likväl vid vissa tider af dygnet allt
hufvudstadens lif synes förflyttadt dit, leda talrika
vägar både från land- och sjösidan. Lättast
kommer man dit från "Strömparterren", den lilla
grönskande, blomsterrika parken nedanför Norrbro, och ehuru
landningsplatsen vid Djurgårdsstranden, det s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
