Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en klass av borgerskapet övergick rådet, i Stockholm på 1640-talet, till en
permanent myndighet av fast anställda, helt avlönade, särskilt utbildade
ämbetsmän. Sedan statsmaktens inflytande på rådets, eller som det dåmera hette
magistratens, tillsättning efter en väl 70-årig praxis år 1723 legaliserats, torde
detsamma allmänt betraktats som statsmaktens representant gentemot städernas
självstyrelse. Denna självstyrelses organ blevo därför i allt högre grad
borgarnas ombud, som utvecklades från en rådgivande korporation till en beslutande.
I Stockholm fingo »borgerskapets äldste» år 1772 under sina egna ordförande
(tvenne alternerande) rätt att jämte magistraten fatta beslut, huvudsakligen i
drätselfrågor.
I Stockholm har den kommunala självstyrelsen mer än i andra städer stått i
intimt beroende av statsmakten. Styrelsen av Stockholms slöott och
Stockholms stad sammanhängde ofta med varandra. MNärmast under regeringen
lydde ståthållare över slottet och staden. Sedan staden år 1634 blivit eget
överståthållaredöme, blev överståthållaren ordförande i magistraten, som till en
början var delad på fyra »kollegier» med olika förvaltningsområden, vid tiden
närmast före 1862 dock endast tvenne: justitiekollegium och handels- och
ekonomikollegium. »borgerskapets äldste» voro ursprungligen 48, men från 1768 50,
sedan »fabrikssocieteten» mot skyldighet att utgöra samma onera som
borgerskapet fått rättighet att välja tvenne representanter.
Fördelningen på de skattskyldiga invånarne av de naturaprestationer och
avgifter, de hade att utgöra gav upphov till äfi den ena än den andra
kommunala institutionen. En kortfattad översikt över de mera betydelsefulla bland
dessa, som vid tiden för kommunalförordningens tillkomst ännu voro i
verksamhet, torde här böra lämnas.
Den stadens borgerskap redan från Gustav I:s tid åliggande
inkvarteringsskyldigheten föranledde år 1688 tillkomsten av »deputerade. för
inkvarteringsverkets, senare benämnda inkvarteringskommissionen, med åliggande att
uppbära och redovisa inkvarteringstolagen samt ombesörja inkvarteringen in
natura.
En särskild myndighet för förvaltningen av stadens inkomster omtalas från
1720, nämligen »borgerskapets bemedlingskommission», vald av borgerskapet,
en institution, vilken som bekant ännu finnes kvar (efter år 1866 endast för
förvaltningen av borgerskapets enskilda fonder).
Det första steget till magistratens och borgerskapets äldstes befriande från
bestyret med kommunens finansförvaltning togs år 1813 genom inrättandet av
drätselkommissionen, med överståthållaren som ordförande och ledamöter valda
av såväl magistraten som borgerskapets femtio äldste. Under denna myndighet
lades stadens fastighetsförvaltning, stadens till olika ändamål anslagna inkomster
ar LR RRR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
