Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avfattningen av diskvalifikationsgrunderna stämde ej fullständigt överens med
de i kommunalförordningen för städerna i övrigt använda och en
omformulering skedde år 1898. Härvid utgick ur stockholmsförordningen det endast där
men ej i den andra författningen använda uttrycket »som står under annans
husbondevälde».
Antalet av varje person tillkommande röster bestämdes efter
»bevillningskrona» (= I 2Z av bevillningsbeloppet), så att mot varje »bevillingskrona»
svarade en röst. För att begränsa högre inkomsttagares rösträtt och
därmed betaga dem möjligheten att göra sin mening allt för mycket gällande
till förfång för de mindre skattebetalarna, stadgades dock, att ingen skulle få
utöva rösträtt för mer än /2 av respektive valkrets hela röstetal. Mot denna
bestämmelse började emellertid redan tidigt invändningar framställas, enär den
ansågs för det avsedda ändamålet allt för litet effektiv. Motion om
begränsning i röstvärdet väcktes hos fullmäktige redan år 1867. Under framhållande av
önskvärdheten utav, att varje röstberättigad vid de kommunala valen likaväl
som vid de politiska erhölle endast en röst, hemställdes däruti om en
begränsning av röstmaximum. En av stadsfullmäktige hos Kungl. Maj:t gjord
framställning om »den nedsättning i röstmaximum, som kunde finnas vara i
överensstämmelse med kommunalinstitutionens ändamåb, ledde år 1869 till en ändring
i kommunalförordningen, varigenom bestämdes, att ingen skulle kunna erhålla
flera röster, än som svarade mot 7/so del av kretsens hela röstetal och ingen
få rösta för mer än 10,000 kr. bevillning. Röstskalan gjordes således
hundragradig, liknande bestämmelser genomfördes samtidigt för rikets övriga städer.
En ytterligare sänkning av den kommunala röstskalan ävensom utsträckning
av den politiska rösträtten voro som bekant frågor, vilka i årtionden utgjorde
föremål för heta strider i vårt politiska liv, strider som slutligen vid 1909 års
riksdag ledde till genomförande av en rösträttsreform. För den kommunala
rösträtten innebar reformen en ytterligare sänkning av röstskalan samt införande
av proportionella val i stället för majoritetsval. Den hundragradiga skalan
sänktes till 40-gradig, i det ingen längre skulle få utöva rösträtt för mer än 40
röster. Röstvärdet beräknas för envar i förhållande till den sammanlagda
inkomst, för: vilken han är skyldig erlägga stadsutskylder sålunda att honom
tillägges j ;
–för dylik inkomst t. o. m. 2,000 kr. en röst för varje påbörjat belopp av
100:kr;
. för inkomst, som är högre än 2,000 kr., tjuguen röster samt därutöver en röst
för varje påbörjat belopp av 500 kr., varmed inkomsten överstiger 2,500 kr.;
så att’inkomst över: 2,500 kr men ej över 3,000 kr., : medför 22: röster o, s. vi
intill högst. 40 röster.
se G L R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
