Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria dag varannan månad av året och däremellan så ofta, överståthållaren fann
sådant av nöden eller minst 10 fullmäktige med uppgift om anledningen
därom skriftligen anhöllo. Med hänsyn till lämpligheten av att bereda ledamöterna
ledighet från sammanträden någon tid på sommaren, ändrades bestämmelserna
år 1883, så att intet ordinarie sammanträde skulle hållas under augusti,
varigenom ferier kunde beredas under månaderna juli—augusti. År 1907
stadgades, att fullmäktige skulle sammanträda en gång i månaden (utom i juli
och augusti) å tid, som vid första sammanträdet för arbetsåret bestämdes.
Antalet extra sammanträden har med åren betydligt ökats. Under det fullmäktige
första arbetsåret sammanträdde blott 15 gånger, höllos arbetsåret 1911/1912
icke mindre än 27 sammanträden. Fullmäktiges första sammanträde ägde rum
den 20 april 1863.
Stadsfullmäktiges befogenhet, sådan den angives i kommunalförordningens $
26, är att avgiva utlåtanden till Kungl. Maj:t, överståthållareämbetet och andra
myndigheter i frågor, som för sådant ändamål hänskjutas till dem, meddela
beslut i frågor som underlydande nämnder underställa dem, låta uttaxera för
stadsutgifterna nödiga medel, genom revisorer granska förvaltningen samt för
övrigt »till stadens nytta och förkovran rådslå och besluta i alla för kommunens
medlemmar gemensamma angelägenheter.» Gränserna för Stockholms
stadsfullmäktiges befogenhet angivas med ett något vidare uttryck — »gemensamma
angelägenheter» — än det som användes i de övriga kommunalförordningarna,
där det heter »gemensamma hushålls- och ordningsangelägenheter,. Av
motiveringen för stadgandet framgår, att detta skett avsiktligt. Meningen synes
hava varit att jämställa stadsfullmäktige med landstingen. I praxis under de
gångna femtio åren hava också Stockholms stadsfullmäktige medgivits större
befogenheter än övriga städers, vilket särskilt varit fallet i frågor, som, utan
att vara kommunens direkta angelägenheter, dock varit av den art, att deras
lösande för kommunen inneburit fördelar. Så har Stockholms stad i större
utsträckning än andra städer ansetts befogad att understödja föreningar för
kulturella, idrottsliga och andra syften. Under det t. ex. anslag till det frivilliga
skytteväsendet under en följd av år utgått från huvudstaden och landstingen,
hava- städerna i allmänhet ej ansetts befogade att anslå medel till dylikt
ändamål.
Den vidsträckta befogenhet, som i vårt land i olikhet med förhållandet i
andra länder tillagts kommunernas beslutande församlingar, har medfört
nödvändigheten att skapa vissa garantier mot missbruk. Ovan har redogjorts för
vissa av dessa, såsom att en del beslut skola underställas regeringen och de
övriga i regeln överståthållareämbetet. För att förhindra en, måhända rent
tillfällig, majoritet att genomdriva för kommunen skadliga beslut, stadgar
kom
E SRR e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
