Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Nämnder och styrelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
planelagens tillkomst (se nedan) år 1909 tillsatts en särskild städsplanekommission
med ledamöter utsedda av drätselnämndens första avdelning, byggnadsnämnden
och stadsfullmäktige i förening med byggnadschefen, stadsarkitekten,
stadsingenjören och en i stadsplanefrågor särskilt sakkunnig. År 1912 har kommissionen
för vissa frågor förstärkts med en ledamot för lantegendomsnämnden. Förslag
till stadsplan för vissa delar av staden hava av kommissionen utarbetats.
Renhållningen var ursprungligen varje fastighetsägares ensak. Så småningom
övertogs emellertid avträdesrenhållningen av staden men sköttes för dess
räkning av entreprenörer, tills stadens eget renhållningsverk år 1859 började sin
verksamhet. Gatu- och gårdsrenhållningen fortforo emellertid att skötas av
fastighetsägarna själva eller deras entreprenörer. Efter långvariga förhandlingar
beslöto stadsfullmäktige emellertid 1895, att staden skulle övertaga renhållningen
av gator och allmänna platser, däri inbegripet även bortförande av snö och is.
Fastighetsägarna skulle befrias från detta bestyr på så sätt, att för varje
fastighet årligen erlades en till beloppet en gång för alla bestämd avgift, därav
85 2 användes till bestridande av årskostnaden för gaturenhållningen och 15 4
avsattes till en fond för avlösning av husägarnas omförmälda
gaturenhållningsskyldighet, tills denna fond uppgått till sådant belopp, att räntan motsvarade
det belopp, som beräknats som stadens årskostnad för renhållningen, vid den
tid, staden övertog densamma, dock att inbetalningen ej skulle ske längre än
50 år. Detta stadsfullmäktiges beslut fastställdes den 22 januari 1898 av Kungl.
Maj:t. Den sålunda övertagna gaturenhållningen ombesörjdes till en början
dels av renhållningsverket självt dels utav av verket antagna entreprenörer.
Renhållningsverket utför emellertid nu självt från 1 okt. 1910 helt den från
fastighetsägarne övertagna renhållningsskyldigheten. Genom avtal med kronan
av den 4 oktober 1901 övertog staden även dess renhållningskyldighet med
vissa undantag. Kommunen ombesörjer, där fastighetsägare så önskar, även
gårdsrenhållning efter särskild taxa. Tvenne viktiga förbättringar i
huvudstadens renhällningsväsen hava genomförts under de senare åren genom
stadsfullmäktiges tillåtelse år 1904 att använda vattenledningsvatten till spolning av
vattenklosetter, sedan 1909 i vissa fall även utan septictank, samt genom den
år 1907 påbjudna uppdelningen av soporna i gödselsopor och skräpsopor,
varigenom blivit sörjt för, att avfallet kan på ett naturligt sätt undanrödjas genom
försäljning till gödsel eller förbränning. För att möjliggöra sopors och latrins
snabba bortförande anlade staden åren 1886—89 å egendomen Löfsta vid
Mälaren en station för emottagande och utskeppning av avfallet samt för
latrinkärlens rengöring och anlades järnväg därifrån till Spånga station å Västeråsbanan.
Latrin, torvmullspudrett och gödselsopor försäljas. Ur skräpsoporna urplockas
säljbara beståndsdelar, resten förbrännes i ungnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
