Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Nämnder och styrelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De nu nämnda anstalterna kunde naturligen ej mottaga alla de barn, som
fattigvården måste taga hand om. Barn under 6 år inlöstes genom
barnavårdsdelegerades försorg å allmänna barnhuset, äldre utackorderades genom
barnhusets försorg å landsbygden eller genom fattigvårdstyrelserna inom staden.
Inspektion av de utackorderade barnen skedde i Stockholm vid årliga s. k.
»mönstringar» (efter 1890 även genom diakonissor) och i landsorten efter 1875 genom
barnhusets ombud.
För vård av barnen i avvaktan på utackordering öppnades 1882 och 1885
tvenne barnhem, ett för flickor å Norr och ett för gossar å Söder. Det senare
överläts år 1897 till folkskoleöverstyrelsen (se nedan) och det förra uppgick
1902 i Stockholms stads barnhärbärge.
För att centralisera utackorderingsväsendet och därigenom få större garantier
för att erhålla lämpliga fosterhem upprättades 1891 en fattigvårdsnämndens
utackorderingsbyrå under särskild styrelse. I förening med byrån står ett
barnhem för inhysandet av barnen, tills plats hinner anskaffas och år 1911 har å
Adelsö i Mälaren upprättats en koloni för klena och sjuka barn, som ej lämpa
sig för omedelbar utackordering i enskilda hem (Sätra barnkoloni). Från år
1907 ombesörjer byrån utackordering även av äldre sjuka, sinnesslöa personer.
Från år 1902 äro hos byrån anställda tvenne barnavårdsinspektörer, en för
huvudstaden med omnejd och en för landsorten. Varje barn inspekteras minst
en gång årligen.
Tid efter annan hade fattigvårdsnämnden till följd av rådande arbetslöshet och
bostadsbrist måst öppna provisoriska härbärgen. En mera permanent anstalt
tillkom 1885, då för att lämna erforderlig vård åt barnaföderskor, tillhörande
annan kommun än Stockholm, fattigvårdsnämnden inrättade en »asyl för fattiga
barnaföderskor och deras späda barn.
År 1895 blev bostadsbristen åter trängande och provisoriska härbärgen
upplätos åter såväl av kommunen som också av enskilda på av kommunen
upplåten mark. Ehuru i högsta grad överbefolkade, räckte dessa härbärgen
emellertid icke till att hålla bostadsbristen borta. En framställning från Stockholms
arbetareförening år 1897 om upplåtande av flera härbärgen ledde 1899 till ett
beslut av stadsfullmäktige om uppförande av tvenne nattasyler och tre
barnasyler. De två nattasylerna blevo färdiga samma år och och året därpå de tre
barnasylerna, av vilka dock blott tvenne behövde tagas i anspråk; samtliga
ställdes under en av fattigvårdsnämnden utsedd styrelse. Intagning å asylerna
sker efter remiss från fattigvårdsdelegerade eller fattigvårdsinspektören, vistelsen
där får i allmänhet icke överstiga 4 veckor och ingen må i allmänhet intagas,
förrän 3 månader förflutit, sedan han från asylen utskrivits. År 1905
öppnades ett natthärbärge. Inträde vinnes utan remiss och avgiftsfritt av husvilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
