Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De kommunala institutionernas utveckling av Henning Karlson - Nämnder och styrelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da av kyrkostämmorna till ett antal av minst fem. Överstyrelsen ägde
bestämma skolåldern, ordna och övervaka undervisningen, antaga lärare samt sörja för
att nödiga och lämpliga lokaler funnos tillgängliga; församlingsstyrelserna åter
ålåg bl. a. att hava vård om skollokalerna, att yttra sig vid tillsättande av lärare
samt tillse, att skolgången ej försummädes.
En av den nya överstyrelsens första åtgärder blev att anställa en avlönad
inspektör över folkskolorna. Efter ett par ombyten å denna plats, tillsatte
överstyrelsen till inspektör år 1863 dåvarande statens folkskoleinspektör C. J.
Meijerberg, som sedermera under mer än ett kvartsekel närmast ledde stadens
folkskoleväsen och därunder med beundransvärd energi lade grunden till de former,
under vilka detta än i dag arbetar. Den gamla »växelundervisningsmetoden» med
monitörer ersattes så småningom med direkt undervisning genom lärare. För
vinnande av erfarenhet i avseende å undervisningen hade inrättats en prov- eller
mönsterskola i Klara. För att råda bot på den härskande lärarbristen och
utbilda de lärarkrafter, som redan funnos vid skolorna, anordnades där
mönsterlektioner och undervisning för lärare. Antalet lärare, som år 1862 uppgick till
44, hade 1903 ökats till 787, lärare i övningsämnen undantagna. Barnantalet
steg också mer och mer: år 1862 endast 2,456 utgjorde det vid 1903 års slut
24,644. Stora svårigheter mötte i början att få samtliga skolpliktiga barn till skolan.
Först genom rotemansinstitutionen vanns i detta avseende förbättring. Under
ären 1896—1907 hade överstyrelsen ett »skolkarehem», där batn, som skiljts
från föräldrar på grund av deras försummelse att skicka baärnen i skolan, eller
som visat så dåligt uppförande, att de måst skiljas från skolan, intogos. Det
ökade antalet barn och inskränkningen i varje undervisningsavdelnings omfång
ökade naturligen behovet av skollokaler och föranledde uppförande av nya
folkskolebyggnader. Medan dessas antal år 1862 uppgick till endast 8, funnos
1903 ej mindre än 19 skolhus. Därav hade uppförts: under år 1864 ett i
Adolf Fredriks och ett i Hedvig Eleonora, 1873 ett i Kungsholms, 1875 ett i
Maria, 1876 ett i Hedvig Eleonora, 1878 ett i Jakob och Johannes, 1882 ett i
Storkyrko, 1884 tvenne i Hedvig Eleonora, 1886 ett i Adolf Fredriks och ett i
Klara, 1889 ett i Kungsholms och ett i Katarina, 1890 ett i Jakobs och
Johannes, 1893 ett i Katarina och ett i Maria samt 1903 ett i Hedvig Eleonora
församling. Vill man erhålla en bild av folkskolelokalernas tillväxt under denna
period är det emellertid icke nog, att fästa sig endast vid antalet. De nya voro
nämligen mångdubbelt större än de gamla och enbart Kungsholmens har mera
utrymme än alla skolhusen 1862 tillsammanstagna. I de senare uppförda
skolhusen hava särskilt i hygieniskt hänseende en mängd förbättringar genomförts;
centralanläggning för värme och ventilering infördes första gången i Katarina
skolhus 1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
