Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidsgöromål för sig. Och hvad det herrskapsfolk
som då lefde måtte varit lyckliga och väl
uppassade! Den beklagansvärde stockholmaren i det
nittonde århundradet kan deremot knappast tro
sina egna öron, om han får höra talas om de
nuvarande tjenstflickornas naivitet. De utmärka sig
tvärtom för sin totala brist på naivitet. Det är
otroligt huru raffinerade de blifvit. En tjenstflicka
är nu — med några få berömliga undantag —
redan tidigt förtrogen med alla ränker och
kabaler, hemsqvaller och gatusqvaller. Är hon ung
och vacker och dertill kokett, så förstår hon att
draga vissa husfäder inom sitt nät, ja till och
med att beherska husmodern, nämligen om hon
lyckas insöfva hennes svartsjuka. Hon tager med
ett ord kommandot öfver huset, och det är på
långt när icke alltid som hon eger så mycken
smidighet och diplomatisk takt, att hon gömmer sin
jernspira under en yttre ödmjukhet. I de
nygiftas hem gör hon sig redan oumbärlig för den
unga frun och när familjen ökas, tyranniserar hon
barnen.
Med Stockholmsbefolkningens starka tillväxt
på de senare åren stiger äfven »jungfruns»
betydelse. Hon vet, att herrskapen täfla om att få
henne i sin tjenst, och det är merendels hon som
föreskrifver vilkoren och väljer hvilken familj hon
skall lyckliggöra. Hon bestämmer sig dervid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
