Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle löjtnant Pose
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, så var kriget slut och vi foro hem — jag
fick mitt afsked, ty jag kunde ej följa med till
Norge. Och nu är visan all, min gosse, för
denna gång ...
Så där ungefär kunde gubben Pose berätta
blodiga scener från sin ungdoms och krafts
dagar och alla, såväl fullvuxna som unga, hörde
på med intresse. Själf blef han eldad, så att,
då han berättade en effektfull episod, han steg
upp, ristade på den magra figuren och gjorde
gester i luften. Då tyckte man sig se en fänrik
Stål — och det var han ju ock på sätt och vis —
som varit med i vår sista ädla strid för eget
fosterland.
Vid 1860-talets ingång slumrade den gamle
in i den länga hvilan och fick sin enkla
grafplats på Maria kyrkogård, alldeles invid kyrkan,
saknad af alla som kände honom, isynnerhet
af de unga, som i gamle löjtnant Pose
beundrade en man från forna dar, från ofredens
tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
