Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Lennbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindskupa i Gyllenhoffska gården vid
Mariagatan.
Såsom ung hade Lennbom varit inskrifven
och tjänstgjort i flera verk samt haft godt namn
om sig och oaktadt sin fattigdom haft goda
utsikter att komma fram i världen. Ung, ståtlig,
med ett ansikte som slog an och ägande goda
sällskapstalanger, han — var skicklig dansör,
god pianist och därtill skref han små förtjusande
poem, — var han en eftersökt kavaljer i
familjerna och sågs gärna af de unga damerna. Men
den fördelen är farlig för en ung, fattig man.
Lennbom umgicks bland annat hos en rik
börsmatador, hvilken hade en förtjusande dotter och
här fattade han eld. Han blef kär på allvar,
blindt och resonemangslöst, och vågade äfven
frambära sin brinnande låga för såväl dottern
som fadern. Den »förtjusande» flickan afvisade
kungl. sektern kallt och sedan sparkades »den
oförskämde fattiglappen» på dörren. Nu miste
solen sitt sken för Lasse Lennbom, han blef
dyster och grubblande, han misskötte sina
sysslor och det gick alltmera utför, till dess
en dag man fann att äfven förståndets ljus
aftagit i styrka. Så gingo åren och ifrån att varit
ett original blef han en stackars tosing, som
alla strattade åt. En gång, det var nu många
år sedan, hade han varit på en förmögen
borgares begrafning, där det gick grundligt och
hett till. Den aflidne hade bestämt att tusen
riksdaler skulle användas till förplägning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
