Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt “källarråd“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»krogarne» med sina druf- och lagerkransade
svängande bleckskyltar, som ock de gamla skinande
källarmästaretyperna försvinna alltmer. Nu ha
vi fått en massa guldkrogar, rikt smyckade
med speglar i alla vrår; en högförnäm stab af
uppassare, hvilka bedöma publiken efter
frikostigheten, och de enkla trefliga källarmästarne
ha förbytts i förnäma »direktörer», hvilka endast
uppenbara sig på sitt mahognybonade kontor.
Ja, nog är vår nya tid och vårt nya sekel
elegant, fint och förnämt och nog är det tillräckligt
dyrt — men roligare var det förr i världen!
En af de sista typerna af gamla tidens
»källarråd» — jag tror nästan att ingen sådan
finns kvar den dag som är — var den jovialiske
källarmästaren C. W. Brandström å Söder. I
början af sjuttiotalet fanns ännu den sekelgamla
»Björngårdskällaren» kvar, hvilken låg i hörnet
af Björngårdsgatan och S:t Paulsgatan, ett
rödmåladt trähus med hvita fönsterkarmar och
luckor och innanför fönstren de sedvanliga röda
jalusierna. Det hela påminde om en
stadskällare i någon af våra minsta småstäder. Inne
i »Björngården», som källaren kallades, rådde
hela dagen lif, från tidigt på morgonen till senan
kväll, och där var en publik, som sannerligen
icke »gick af för hackor». Därinne hade
storborgarne på Söder sitt tillhåll och det var
gubbar med gladt humör, goda »fall» och tjocka
plånböcker, bägge bröderna Bjurholm,
bryggaren Neumüller, tunnbindaremästaren Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
