Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När Stockholmarne gjorde uppror 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med Aubers smältande toner ännu i örat, kom
jag ned på Gustaf Adolfs torg i snöslasket.
Jag ämnade vända min kosa åt Söder, där
jag bodde, då jag fick se en stor
människomassa komma tågande öfver Norrbro. I spetsen
bars en stor röd näsduk på en käpp. Allt under
ett ohyggligt skrän.
Det var någonting för mig! Paris —
revolution — barrikader — marseljäsen — hurra!
Det klack till i ynglingahjärtat och jag var
ögonblickligen med. Torget var fullt af folk,
som med hurrarop hälsade Bergsundsarbetarne,
ty det var de som kommo tågande öfver
Norrbro. Det myllrade af människor öfverallt och
ett oljud fördes, så det slog lock för öronen.
Polisen gick våldsamt till väga, battongerna
hamrade flitigt ryggtaflorna, och slutligen kom
också Lifgardet till häst och bidrog att hålla
ordningen vid makt. Men hvarken officerare
eller manskap lade fingrarne emellan, utan
använde chambrièrerna med stor fermeté.
För min del anser jag att polismästaren
Wallenberg var den, som gjorde susen med sin
beryktade vattensprutning. Wallenberg har
mycket klandrats och fått bära smälek ända till
sin död för denna sin å de bråklystna
stockholmarne använda kallvattenkur. Men vid moget
eftertänkande tror jag att åtgärden framstår
såsom ganska berömvärd. Vatten är vid dylika
tillfällen mera afkylande än krut och bly, och
en liten snufva kureras lättare än skottsår och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
