Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - När Stockholmarne gjorde uppror 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallenberg log och ropade till en
närstående polisman:
»Konstapel, led hem kunglig sektern till
frun».
Nu blef det annan låt. Carléns anletsdrag
förändrades, han blef blek, föll på knä i
snöslasket och bad med ynklig stämma:
»Nej, snälla, goda, söta bror Wallenberg
... låt mig vara fri ... för guds skull!»
Nå, Carlén fick förbli fri.
Emellertid spredo sig upploppets svallvågor
nästan öfver hela det centrala Stockholm, men
icke tror jag att någon i själ och hjärta tog det på
fullt allvar. På Arsenalsgatan upp emot
Blasieholmstorg var stockning och här hurrades
väldeliga. Man hade nyss varit och gifvit
glasmästaren sysselsättning och förtjänst, i det man
slagit ut rutorna hos utrikesministern
Manderström och i Adelsvärdska huset, nuvarande
Frimurarlogen, och man var således morsk.
Men vatten var det godt om, och på sådant
bjöd Wallenberg med stor frikostighet. Hela
sjöar sändes öfver de tätt flockade, hojtande
och tjutande folkmassorna, och ju fler
»kallsupar» de fingo desto svagare blef skränet.
Jag hade krupit in i portalen till huset
n:r 2 D vid Arsenalsgatan, f. d. Hornska huset,
och trodde mig lugn där. Men så sökte några
fler tillflykt där och då var saken skämd.
Polisen vid brandposten satte strålen rakt in i
portöppningen och det var endast att taga emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
