Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Mitt första skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro mina tankar: Pjäsen uppföres
naturligtvis på K. Stora teatern, hvartill biljetterna äro
utsålda flere dagar förut. De förnämsta artisterna
vid teatern uppträda, ty författaren har själf
bestämt rollfördelningen. En andlös tystnad
råder i salongen, ända till dess konungen och
hela hofvet inträda, då folksången uppspelas.
Författaren sitter själf med mor och syskon i
en griljerad loge. Så flyger ridån i höjden och
skådespelet börjar, scen efter scen, akt efter akt
går och intresset stiger, skådespelarne äro alla
förträffliga i sina roller och bli inropade efter
hvarje aktslut. Författarens hjärta klappar af
fröjd! Han har icke misstagit sig om sin
kallelse. Själfva konungen nickar allt emellanåt
bifallande. Nu kommer den sista stora,
spännande scenen, då de båda »bröderna» stå
inför hvarandra och den verklige konung Ludvig
med förkrossande majestät utbrister: »Känner
man icke mera igen sin konung?» hvarvid
musketörkaptenen d’Artagnan lugnt framträder
till den arme Marciali, lägger sin hand på hans
axel och säger: »Min herre, jag arresterar er!»
Nu brister jublet ut — under det medlidandets
tårar följa den olycklige fången. Ridån faller
och skallande rop höras på författaren — hvilken
dock är för anspråkslös att nu framträda.
Kritiken blir också idel beröm och uppmuntran.
Ja, så där kan en stackars öfverspänd gosse
drömma och fantisera, när han är sexton år.
Efter månader af arbete var ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
