Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR DAGBOKEN - Från gamla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var svåra tider då. Fattigt var landet
och därtill hade vi krig med Ryssland, nöd
och sjukdom i landet och därtill missväxtår.
Men här i denna afkrok af världen kände man
mindre af landets alla olyckor och lefde ett
jämförelsevis lugnt lif, om äfven brödet var
knappt. Knappt var det också med upplysningen
den tiden, folket var okunnigt och mycket
vidskepligt och trodde mera på f-n och troll, än
kanske på Gud och hans änglar.
Ryttmästare Roos hade fått en dräng från
Vestgötabygden som hette Anders; han var stor
och stark, men på samma gång mycket lat, så
han aldrig ville göra något och därtill var han
ytterst vidskeplig och därför ofta utsatt för
flickornas skämt. En gång skulle det malas i
kvarnen, som låg straxt vid gården på en höjd.
Fröken Marie-Louise, som hade bestyret med
hembaken, stod och mätte i rågtunnan, under
det Anders stod bredvid och misstänksamt
kliade sig bakom örat.
— Seså — sade Marie-Louise muntert —
tag nu säcken och bär i väg, Anders!
— Nää, ’ocken kan bära en sådan börda
upp för backen? Nää, det kan inte jag.
— Hva’ är han för en karl? — skrattade
fröken — hugg tag i säcken och hjälp den
upp på min rygg, så ska’ Anders få se på
annat!
Och i ett nu låg rågtunnan på den unga,
starka adelsfrökens rygg och hon gick säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
