Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenångans klimatiska betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. III.
Vattenångans klimatiska betydelse.
Då den för en tidrymd av omkring två tusen år
tongivande världsbeskrivaren Aristoteles för bortåt 2,300
år sedan angav grunderna för sin naturuppfattning fastslog
han som de viktiga principerna: fuktighet och värme
samt dessas motsatser. De fyra elementen, av vilka allt
ansågs bildat, voro nämligen: jord, kännetecknad av
torrhet och köld, vatten, som var fuktigt och kallt, luft,
som förenade fuktighet med värme och slutligen eld, som
motsvarade torrhet och värme. Han hade därvid utan
tvivel sin uppmärksamhet fäst på livsbetingelserna för
levande väsen, vilka kunna anges såsom fuktighet och
värme. Man synes nu vara ense om att allt liv
ursprungligen utgått ur havet, så att fuktigheten kan anses
vara dess första förutsättning på jorden. Vad värmen
angår, förstöres livet av frost och gynnas av stegrad
temperatur, dock så, att en viss värmegrad, omkring 35
à 40 grader, är den för livets utveckling gynnsammaste,
medan en stegring av temperaturen över denna grad
är ogynnsam, så att redan under vattnets kokpunkt
livet skadas i ännu högre grad än genom temperaturens
sjunkande under fryspunkten. Geologerna ha också
funnit att de olika tidsskeden, som jorden genomlupit, bäst
kännetecknas av deras fuktighet eller torka. För att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
