- Project Runeberg -  Stjärnornas öden /
72

(1915) [MARC] Author: Svante Arrhenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medeltäthet (3,3) endast är sex tiondedelar av jordens (som
är 5,53 gånger vattnets), så borde man väl vänta, att
månen också skulle på sin andel vid skilsmässan från
jorden fått en del av dennas allra lättaste beståndsdel
nämligen dess lufthölje. Utan tvivel har det också
tillgått så, men månen har sedermera under tidernas lopp
förlorat sitt, ursprungligen troligen betydande, lufthölje.
Detta beror på att gasernas smådelar, de så kallade
molekylerna, besitta en stark egenrörelse, som är dess
större ju högre temperaturen är och ju lättare gasen är.
För vätgasen, den lättaste av oss kända gasen, uppgår
hastigheten till 1,84 kilometer i sekunden vid 0 C. De
starkast solbelysta delarna av månen besitta en
värmegrad av omkring 150° C. Vid denna temperatur är
vätgasens molekylers medelhastighet 2,29 km. pr sekund.
Emellertid kan en kropp som avlägsnar sig från månens yta
med en hastighet av 2 kilometer eller mer i sekunden,
ej fasthållas av månen, den vänder aldrig om i sin bana
från månen, utan avlägsnar sig allt mer därifrån. Pä samma
sätt skulle en kula som med 11,2 kilometers
utgångshastighet utslungades ur en kanon, — någon sådan
hastighet uppnås likväl ej ens tillnärmelsevis av vårt
nuvarande artilleri, — avlägsna sig från jorden, om ej
luftmotståndet vore i vägen. Man ser härav att vi ännu
äro långt ifrån att kunna verkliggöra Jules Vernes
drömmar i hans »resa till månen». I alla händelser är månens
dragningsförmåga allt för liten för att hålla kvar
vätgasen på dess varmaste punkt. Denna del av vätgasen
rusar bort, ny vätgas strömmar till från sidan och efter
en ganska kort tid är all vätgas försvunnen från månen.
Det är troligt, att den i huvudsak vandrade till solen,
där en hastighet av 613 kilometer pr sekund hos
molekylerna är nödvändig för att de skola kunna
avlägsna sig, medan den verkliga hastigheten för vätgas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 25 11:32:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjarnoden/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free