Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Himlakropparnas atmosfärer och deras fysik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderdelad vattenånga, i ljuset från högt gående meteorer,
lägre löpande meteorer visa kvävets spektrum. Vid denna
sistnämnda höjd börjar kvävgasen att göra sig i hög grad
gällande och från omkring 75 kilometers höjd och ned
till jordytan är den övervägande. Till följd därav tilltar
här trycket starkt, dä man närmar sig jordytan. På
dessa höjder (upp till 80 km.) svävade de högsta lysande,
av Jesse observerade, nattmolnen, som angåvo att här
ett nytt skikt, kväveregionen tog sin början. Endast
de tunga meteoriterna förmå att tränga in i
kväveregionen och hejdas samt explodera inom densamma, för att
sedan falla med den hastighet, som är förenlig med
luftmotståndet. Hit nedtränga ock de lägst gående
norrskensstrålarna i de så kallade draperierna. (Störmer
iakttog ett sådant på 37 kilometers höjd.) Slutligen börjar
vattenångan att förefinnas i märkliga mängder på
omkring 10 kilometers höjd, där troposfären tar vid. Där
finner man de högsta molnen, cirri, (om man undantar
de »lysande nattmolnen», som endast iakttogos under
åren efter Krakatoas utbrott 1883 —1892). Hit upp
sträcka sig också de vertikala luftströmmarna, som
betinga molnbildningen, det vill säga till denna höjd når
troposfären. Emellertid är det endast lätta moln, som
sväva på dessa höjder, de tunga molnen gå ej över 4
à 5 kilometers höjd (alto-cumulus) och de riktiga
regnmolnen, cumuli, förekomma endast under 2 kilometers
höjd. Detta är en följd av vattenångans starka
tilltagande nedåt i troposfären.
Om tyngdkraften minskades skulle detta verka på
samma sätt, som om luftgaserna vore lättare. På Venus
är tyngdkraften åtta tiondedelar av vad den är på
jorden. Skillnaden är ej betydlig. Om allt för övrigt vore
lika skulle de olika luftregionerna sträcka sig 25 procent
högre på Venus än på jorden. Men en väsentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
