Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeten Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att tänka sig någon växtlighet i närheten av Mars’
poler, såsom Lowell gör i sitt nya arbete »Mars as the
abode of life» (1909) eller över huvud taget på Mars’
yta i närheten av kanalerna, såsom Flammarion antar.
Under sådana förhållanden var det ju tydligt att de
stjärnkunnige, då Mars nyligen (1909) passerade mycket
nära jorden under omständigheter som voro synnerligen
gynnsamma för anställande av noggranna iakttagelser
— gynnsammare än under 17 föregående år — skulle
rikta sina under den sista tiden ytterligt skärpta
instrument mot vår rödstrålande granne i himlarymden.
Upprepade gånger förut ha talrika astrofysici, bland
dem världens främsta målsmän inom deras område,
riktat sina spektroskop mot Mars för att iakttaga, om där
funnes någon vattenånga. I solspektrum finnas
nämligen åtskilliga så kallade »regnband», vilka bero därpå,
att solljuset, innan det faller på spektralapparater gått
genom luftens fuktighet. Ju mera fuktighet finnes i
luften, desto kraftigare äro dessa regnband utvecklade.
Om man nu riktar instrumentet en gång på månen, som
ej har någon atmosfär, och således ej heller någon
fuktighet däri, och strax därefter på Mars, som vi för
enkelhetens skull antaga stå alldeles invid månen, så bör
en skillnad synas ä spektrum av ljuset från dessa båda
himlakroppar, såvida vattenånga finnes i Mars’ atmosfär.
Regnbanden böra nämligen då vara starkare hos solljus,
som passerat genom Mars’ atmosfär (både fram och
tillbaka, det är nämligen reflekterat från Mars yta) än hos
solljus, som reflekterats från den luftlösa månen. I båda
spektra finnas naturligtvis regnbanden, eftersom
solljuset, på återvägen från Mars eller månen till
spektralapparater gått genom jordens aldrig från vattenånga
fria luftkrets. På detta sätt trodde bland andra de
världsbekanta forskarna Huggins och Janssen sig ha påvisat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
