Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Planeten Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flodbäcken, vilka motsvara saltsjöarna i våra öknar. På
grund av den starka kölden och vattnets förbrukning
vid förvittringen, (även kolsyran har till största delen
tagits i anspråk för denna process,) har nästan all
nederbörd försvunnit på Mars, det mesta vatten som
kommer i dagen, tränger ut ur planetens inre längs dess
sprickor. På grund av dettas halt av klorvätesyra och
kolsyra utlösas ur de omgivande jordlagren salter,
sådana som koksalt (klornatrium), klorkalcium och
klor-magnesium, vilka ju alla finnas uti vanligt havsvatten,
dit de hopsamlats av floderna. Kalk- och
magnesiasalterna fällas ej såsom på jorden ut i form av kolsyrade
salter genom skaldjurs förmedling. Under den starka
solstrålningen om sommaren dunstar vattnet delvis av i
den tunna luften — på grund av den låga temperaturen
torde avdunstningen på Mars dock ske långsammare än
på jorden — och lämnar salterna efter sig. Det bildar sig
längs jordsprickorna ett slags uttorkande saltsjöar av
samma art som de av Hedin beskrivna, i Centralasiens
öknar vanliga grunda, stundom uttorkande saltsjöarna.
Mars har ju också starkt utpräglat ökenklimat. Till
sist stannar i vattendragets djupaste delar en
koncentrerad saltlösning kvar, som allt svårare avger vatten,
så att i vattendragets djupaste partier de salter
utkristallisera som starkast kvarhålla vatten. Blir
vinterkölden tillräckligt häftig (under —55° C.) fryser is ut även
ur de mest koncentrerade lösningarna, som i huvudsak
hålla klorkalcium. Även vid dessa ytterst låga
temperaturer gör sig avdunstningen i den tunna luften
kännbar och en del av iskristallerna försvinner för att fällas
ut på planetens kallaste trakter, d. v. s. kring den pol,
som vid denna tid är vänd från solen. Där bildar sig
på det nu ända igenom frusna havet en vit polarkalott
av snö och rimfrost, vilken slutligen sträcker sig ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
